Aftonbladet – 22 april 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 22 April. Tiden har blifvit: flantropisk, det. är visst och sannt; deri paötas. alla politiska partier, och likväl är deras filärtropi af himmelsvidt. olika slag. ; Somliga: tro; att en högre sedlig och andlig odling förutsätter en förbättring i yttre le; nadsställving, Jikaställande inför borgerlig lag, lättadt tillfälle för alla att försörja sig, genora borttagande af gådanainskränkningar och Monopolier; som göra Herghingen tung för de många, för att rikta några få. Detta parti vill att folket skall ha bröd för bästa pris, att. det må: slippa lefya på brottet, och det har i några länder förmått at gifva en impuls ät den ekonomiska lagstifrms .JSen; som ej skall stadna i sina Verkningar förr än den borttagit en god del. jände ch brött från jorden. — Vi tro på detta pårtis framtid och bekänna oss dif Det ul pöl Mr pe ade och patenterade -konE H OM svarande uppvaktar kring uropas flesta thr h satick må förblanda , Ner, och som man visst icke Pe , ated den redliga stockkonservaUSER. Ån; ehuru något trång i sina vycr, -ag Och rätt mer än godtycket; detta INEPS har också blifvit smittadt. af filantropi. an. ser. det. i Preussens subtila hofkristendom, i det nya Napoleonska hofvets raffinerade menniskokärlek. Denna filantropi går ut på att predika inre reform, d. v. s. gudsfruktan och Tesignation. för de lidande samhällsklasserna. När proletariatet på en gång blir dygdigt, då är staten trygg, och då benöfsin-. gen yttre reform mera. Detta parti sparar ej heliga -ordy ja det medgifves att det ej heller Sparar pengar. Det menar ganska väl och fromt. Men dessa menniskor vilja behålla rättigheterna i sin egen hand, för att sjelfva få utminutera åt de andra jordens goda. De hata ej massornas välfärd, gudbevars derifrån, men de vilia sjelfve vara de små gudar, som efter egen maktfullkomlighet skola fördela den på jorden. : Svenska Tidningen, hvars fromma filantropiska ifver på sednare tiden ej lärer -undfallit någon af dess läsare, har i sitt sista nummer en artikel för att bevisa att grundskatterna äro ett dyrbart art från våra förfäder. Det nämnes väl icke om de äro mest dyrbara för innehafvarne af skattehemman eller för egarne af privilegierad jord, men summan är dock att -? de i alla händelser. äro en välsignelse. Det som är dygdig och ej super bränvin, menar Svenska Tidningen, den behöfver ingen yttre hjelp, för att förbättra sin ställning, och isynnerhet betraktar den med fasa hvarje försök att genom öppnande af lånetillfällen förbättra jordbruket. . Bonden behöfver ej förbättra sitt hemman; endast det ger så mycket att hän kan betala grundräntan, detta dyrbara arf från våra förfäder,, behöfs ju icke något vidare. Måste han gå från hemmanet och lägga det i ödesmål, bevisar det blott att han ej varit from och gudfruktig nog. Om vi med jordeböckerna i hand visade Svenska Tidningen hvad hon ej vill tro, att endast under vårt minne åtskilliga sådana händelser inträffat; så att kronan fått så godt den kunnat på ett föga värdigt vis prångla ut de öfvergifna hemmanen för nedsatt ränta, så skulle Svenska Tidningen utan tvifvel ej finna gig generad att svara, att detta obestånd endast kommit sig af innehafvarens djupa andliga förderf, att han förtärt . bränvin, ej besökt gudstjensten efter det kungliga böndagsplakatet m. m. Få vi blott en inre mission eller något dylikt i gång, så kommer intet hemman ; vidare att falla i ödesmål, och inga reformer komma då i fråga vår ekonomiska lagstiftning, sedan de skattdragande rätt grundligt fått lära, att — söka hjelp inom sig sjelfvan.