Aftonbladet – 21 april 1852, sida 3

BLANDADE ÄMNEN, OM EN EPIDEMISK SJUKDOM HOS VINDRUFVAN. Då för nägra är sedan potatisörten och potatisknölarne angrepos af en sjukdom, som småningom utbredde sig öfver nästan alla de länder der potatisen odlades, skyndåde lärdej och ekonomer att meddela sina meningar om säväl anledningarne till sjukdomens uppkomst, som om -medlen att bota den. Den ena meningen framkom orimligare än den andra; en af dem, sony syntes vinna flesta avhängarne, antog ati potaterne, till följe af ett onaturligt fortplantningssätt — genom rotknölar i stället för genom frön — hade sä degenererat att man borde frukta ätt potatisen skulle försvinna, eller ätminstone upphöra som kulturvext. Man började alltså söka efter surrogater, och flera olika vexter föreslogos, hvilkas odlande borde försökas. Resultaterne af dessa försök synas nu kunna reduceras derhän, att de föreslagna vexterne antingen visat sig så litet gifvande, att deras odling icke kunde löna sig, eller ock produkterne af dem onjutbara säsom föda. När dertill kommer, att potatissjukdomen smöäningom minskats och på mänga ställen upphört, så lära theorierne småningom äfven få jemka med sig öch man slutligen kan hoppas äterkomma till. det föreställningssält — som äfven ifrån början icke läg särdeles aflägset — att potatisen blifvit angripen af en öfvergäende epidemisk sjukdom, på samma sätt som andra vexter,; djur och menniskor tid tals af sådane angripas. En dylik epidemi hos vindrufvan häller för närvarande på att utbreda sig öfver det vinodlande Europa. Den visade sig först i trakten af Margate i Engtand, der den under 1846—47 angrep säväl i drifkart, som i fritt land odlade vindrufvor. Den ob. serverades 1848 vid Versailles, och ären derpä förekom den i en stor utsträckning kring Paris. Är1851 aädde den södra Frankrike och nästan famtidigt Itaten ifrån Liguriska kusten ända till Neapel. Emot hösten visade den sig i Tyrolen, Schweiz och på enskilta ställen i Tyskland. Sjukdomen synes i början ha angripit vinkasten, derifrån utbredt sig till spalierade vinrankor oeh slutligen till de på vinbergen fritt odlade. Den visar sig ungefär som en utslags-sjukdom, som ett hvitt mjöllikt öfverdrag, och härleder sig ifrån en svamp eller mögelbildning, som utbreder sig öfver vextens gröna delar. Dä sjelfva drufvan angripes tidigt, springer den sönder och torkar: den blir då fullkomligt oanvändbar; angripes den sednare på hösten, sä kan den nå sin utveckling och mogna. Enligt nägra uppgifter skall förtärandet af sjuka drufvor förorsakat kolik och kräkningar; enligt andra, och möjligen säkrare, skola de icke ha något skadligt inflytande. De frökorn, hvarmed den ifrågavarande svamper fortplantas, äro så små, att de med vinden kringföras. Det synes sålunda icke vara nägot hinder för att sjukdomen utbreder sig öfverallt, der vinrankan odlas. Om eller huru snart epidemien äser skall upphöra, derom kan naturligtvis ännu icke göras nägra sannolika gissningar. Men att sjukdomen kommer att utöfva ett stort inflytande på vinhandeln, kan väl redan nu tagas såsom gifvet. — På hvitbetsfabrikationen i Tyskland är nedlagdt ett kapital af 23,400,000 rthir. Vid den sysselsatta arbetares antal uppgär till 133,600 personer; arbetslönen beräknas till 3,997,000 rthlr. — ÅPPRETERADT BOMULLSTYG I STÄLLET FÖR PAPPER. Vid Londonerexpositionen förlidet är förekom både på den engelska och den franska afdelningen bomullstyg, som blifvit på sädant sätt appreteradt, att det kunde begagnas säsom papper (på franska papier-toile, på engelska writing and tracing cloth eller vellum cloth). Detärsä genomskinligt, att det med största fördel kan användas såsom kalkerpapper ; och tillåter för öfrigt skrifvande med vanligt bläck, teckning, päläggande af färger och: tusch lika väl som vanligt papper. Framför detta sednare har det företrädet att vara billigare. — Denna fabrikation patenterades i England redan år 1846. Förfaringssättet beskrifves sålunda: Man börjar med att afsveda luddet på bomullstyget, hvarefter detta blekes, eller färgas, i fall det skall tjena som surrogat för färgadt papper. Derpä indränker man tyget med en lösning af I hartzi 10!, pottaska eller sodalösning (som häl ter !y, alkali). Vidare neddoppas tyget i en lös ning af I alun i 10 vatten; samt sedan i en lösning af stärkelse, mjöl eller gummi, för att fylla mellanrummen i tyget och gifva detsamma erforderlig styfhet. Emellan hvarj2 af-de nämnda operatio. nerna bör tyget utpressas mellan tjenliga valsar. Slut ligen torkas tyget och glättas mellan valsar eller : en press. — Karmarsch uppger att man blott genom att indränka tyget med het potatis-stärkelselösning, j hvilken något hvitt vax är utrördt, samt sedan läggs det mellan papper och öfverfara det med ett varm strykjern, kan erhälla ett papper, som är jemförlig: med det fransyska i genomskinlighet och öfrige egenskaper (det engelska lärer vara af bättre qvalitå).