Aftonbladet – 21 april 1852, sida 2

åldriga lärarinnornas asyl, deras slutliga lugn: Ihamn och hem på jorden. Byggningen va först fullbordad i Maj detta år, och räknade nu omkring 20 invånarinnor. Rum för fler: höllo på att inredas; Vi gingo genora trädgården, som ännu bestod förnämligast af vackra gräsplaner och rabatter med vackra blommor, buskar och nyplanterade träd. Några af de gamla fruntimrer vandrade här, i den klara, sjunkande höstsolen, och skötte om blommorna. Vi gingc in 1 huset.: Trappor, dörrar, allt, ifrån grunden och till de spetsiga takburarne, var bygdt som för årtusen; dertill. prydligt och trefligt — engelskt sterling ända igenom. I det stora, gemensamma förmaket, prydt med taflor, bokskåp och alla de saker, som utgöra. ett vackert sällskapsrums egna lilla verld, sutto ett par af de gamla damerna vid deras arbete. Mrs Laing mottogs af alla som man mottager något glädjebud. De gamla fruntimren sågo tydligen i henne en af deras bästa vänner... De voro också angelägna ati visa henne att de mådde väl och voro vid goda krafter. Ty hon hade förständigat dem, att de ingen större ledsnad kunde vålla henne än om de lade sig att dö. Hon ville ha dem alla lefvande och lyckliga här, ju längre ju bättre. En liten glad och ljus gumma, öfver sjuttio år gammal, men ännu rörlig och lätt nästan som en ung flicka, gick med mig genom de enskilda rummen. De voro alla alldeles lika till inrättning, hade samma slags möbler, mattor, alla samma comforts.. De vackra porslinssakerna voro alla skänkta till asyletaf en handlande med dessa varor, hvars namn jag är ledsen att icke erinra mig. Min lilla ledsagarinna hade god reda på dessa och visade mig hur välbetänkt allt var inrättadt för