Aftonbladet – 20 april 1852, sida 2

numera ecndast noögst sallan AROrcCS Nagotc omtalas, —! som dylika telegrafer. Användandetåf telegrater vid jernbanorna bar också mycket kunnat minska de :fördom nödvändiga vida högre -bevakningskostnaderna, än som nu erfordras, och som mer än godtgöra, hvad underhället af telegrafen kostar: Dä man genom telegraf kan gifvatillkänna, hvilken minut en ängträn passerar från eller förbien station, och denna underrättelse ögonblickligen framkommer till de andra star tionerna är ju klart, att man öfverallt vid linean kan nästan på sekunden beräkna, när lokomotiven anländer; det också är tydligt huru fördelaktigt ett dylikt system skall vara, och huru mycket det bidrager, att vid vagntägets passerande förbi hafva banan fri och således de flesta anledningar till olyckshändelse undanröjda. Vid nästan alla bättre ordnade jernbanor finnes de: numera elektriska telegrafer inrättade. j Kongliga Teatern. I går afton gafs för första gången det .BirchPfeifferska skådespelet En Ring., på hvilket den officiella pressen redan längesedan sökt att spänna allmänna intresset, och på hvars uppsättning och inöfning det tydligen visar sig att man hvarken sparat kostnad eller möda. Det var en sbeau jour för den kungliga scenen; dekorationer -och kostymer af det mest bländande slag, omsorgsfull inöfning och för vissa partier ganska utmärkt spel, för atticke nämna det fulla huset. Allt var charmant. Madame Charlotte Birch-Pfeiffer tycks i detta stycke hafva uppbjudit sin onekligen ganska betydande förmåga, för att hos sin tyska publik rätt kraftigt inskärpa samma sublima sanning, som man vid: ärets början såg en af våra tidningar så snillrikt förfäkta, nemligen att det sköna könet är en afgjord anhängare af den monarkiska principen. Den oemotståndlige Ludvig XV; denne. älskvärde furste, hvilken -den beundrande samtiden gaf det ljufva tillnamnetle bien-aime; omhvärfves vid hvarje steg på den slippriga regentbanan af sina sköna undersåtarinnorsuppoffrande kärlek. -Den bär honom öfver lifvets prosa, den. upprätthåller honom under regeringsbördans tyngd. Lefve kärleken! Madame Birch-Pfeifters nya-verk kallas ett intrigstycke, och denna benämning är fullkomligt betecknande. -Hon har med mycken konst-vetat att genom fem långa akter underhålla åskådarens intresse och spänna hans väntan på den slutliga katastrofen. Hon står i-denna: konst knappt tillbaka för Eugene Sue och Alexandre Dumas. De manliga hufvud: personerna äro hertigen åf Richelieu (hr Dahlquist) och Ludvig XV (hr Sundberg). Det har ofta blifvit påstådt att Don Juan för flertalet af qvinnor-är idealet af: manlig älskvärdhet. Madame Birch-Pfeiffer är en snillrik advokat för denna sats, emot de plebeiska fördomar som möjligen velat bestrida dess sanning. Louis-Frangois-Armand du Plessis, hertig af Richelieu, är en storartad Don Juan, en af de största historien känner. Under sin nittioåriga bana hade han besegrat lika många qvinnor som han nedlagt fiender på slagfältet vid Fontenay, och sådant inger aktning. Vid sidan af denna lysande man, som från ett välskvärdt barn i hertiginnans af Bourgogne hof vuxit till en mani alla de ädla idrotter, som utmärkte regentskapet under Ludvig XV:s minderårighet, förekommer den kunglige vällustingen — ce roi des traitres,, såsom den -snillrike Saint-Marc-Girardin kallar honom såsom ett vanmäktigt och viljelöst barn, som knappt vågar begagna de ärorika segrar hans ridderliga Juansmod låter honom vinna. Också får han till slut stå: tomhändt och med alrarärman, och se på huru hertigen behåller för sig sjelf det ädla pris, som lekte i hans ungliga väns lystna ögon, hertiginnans a! Guise kärlek. Författarinnan har tydligen afsett att i denna sistnämnda karakter representera det dygdiga elementet. Fru Bergmanson utförde denna rol till publikens belåtenhet, och belönades med en lärmande, inropning efter pjesens slut. De öfriga qvinliga rollerna, framförallt guldsmedsdottren Aurore (m:ll Jacobsson), utfördes äfven till åskådarnes belåtenhet. -Detkan väl hända att den moraliska beskaffenheten af en eller flera bland-dessa roller väckt någon kf hos de artister, åt hvilka de voro anförtrodda. Man tyckte sig kanske till och med ännu vid utförandet se-något spår af en ej fullt besegrad sedlig blödighet. Detta ger sig nog med. litet mera öfning, i synnerhet söm den kungliga gcenen troligen ej blir i förlägenhet för värdiga efterträdare i samma glänsande genre åt detta skådespel, som förmodligen får att glädja sig åt en pyramidalisk framgång. Vi lemnå åt andra pennor att göra en full rättvisa åt utförandet — hvarvid fru Bocks bemödanden icke torde böra förbises — och tullständigare utveckla den sublima moral; som itgör grundfonen i madame Charlotte BirchPfeiffers snillrika arbete; Vi beundra den ädla författarinnans delikatess i bebaridlingen af så srannlaga ämnen som skildringen utaf det inre if detta mönster för furstehöf. Nästa gång orde hon känna sig stark nog att lyfta en lik af den slöja, som döljer den:berömdahjortparkens intressanta mysterier. . UTRIKES