Aftonbladet – 19 april 1852, sida 2

fran Zara skrives att betallning den ov Mars blifvit utfärdad att afväpna Rajahs. Om cirkulationen af vexlar i England. Från en utländsk journal meddelas följande af en engelsk författare, William Newmarch, sistlidet år lemmnade beskrifning om sättet hvarpå vexelcirkulationen i Storbritannien blifvit ordnad och underlättad genom det ej mindre i London än i provinserna följda banksystem. Jag vill, yttrar författaren, försöka att gifva en framställning om det grannlaga och vidlyftigt utgrenade system, som reglerar fördelningen oeh modifierar inflytandet af vexeleirkulationen. Z Men det torde vera skäl att först yttra nägra ord om frägans allmänna principer. Om vi omsorgsfullt undersöka de särskilda funktionerna -1:0 af en banksedel (bank-note), 2:0 af en anvisning (cheque) och 3:0 af en vexel (bill of ex change), sä skola vi finna att de fonder på grund af hvilka banksedeln och anvisningen äro utgifna befinna sig i ett sådant tillstånd, att banksedeln och anvisningen kunna infrias med lagligt mynt genast vid deras företeende; under det att de fonder på grund af hvilka vexeln är utgifven icke befinnas i en sådan form, utan i en sådan, som icke medgifver vexelns liqviderande förr än efter förloppet åf en viss tid: två, tre, fyra eller sex mänader, och mähända längre. Utgifningen af banknoten och anvisningen är grundad på en del af det rörliga kapitalet, hvilken befinnes fullt färdig, om jag så får uttrycka mig; medan utgifningen af vexeln är grundad på en delaf det rörliga kapitalet, som befinner sig i ett i mer eller mindre män ännu icke färdigt tillständ. Denna färdiga eller disponibla del af kapitalet, på hvilken banksedelns och anvisningens utgifning grundar sig, bestär af verkliga förråder af klingande valuta, och i bankirernes vanliga kontanta depositioner d. v. s. i ett kapital, som vi icke kunna annorlunda uttrycka än genom benämningen mynt, och som genom ett nödvändigt ehuru nägot förvillande föreställningssätt alltid antages verkligen befinnas i form af mynt. Å en annan sida bestär den del af det rörliga kapitalet, som ligger till grund för vexeln, vanligast i varor, som skola öfvergå till konsumenten, och oberoende af hvilkas försäljning vexelns liqviderande bör verkställas. Om vi uppmärksamt gifva akt på dessa distinktioner, så kunna vi utan tvekan antaga följande klassifikation af de olika delar, som bilda totalsumman af de negociabla valutor som för närvarande äro i bruk hos oss, nemligen: 1:o Klingande mynt; 2:o Banksedlar; 3:0 Anvisningar; 4:0 Vexlar; 5:o Löpande räkningar (ledger accounts ). Likaledes kunna vi utan tvekan antaga riktigheten af en sats, som hufvudsakligen lär oss: 1:o att det klingande myntet är skiljemynt för bankosedlarne; 2:0 att bankosedlarne äro skiljemynt för anvisningarne; 3:0 att anvisningarne äro skiljemynt för vexlarne; och 4:0 att vexlarne äro skiljemynti köpmannens transaktioner, hvilka alla finnas antecknade i hans hufvudbok, och hvilkas ordnande finnes hufvudsakligen verkstäldt genom antagande deraf, att anvisningarne äro banrksedlar, dragna på kontanta depositioner, och att vexlarne äro anvisningar, dragna på varor. Om detta resonnement är riktigt, så är det klart att dä vi tala om en vexels diskontering vi dermed förstå att en del af landets rörliga kapital, isin färdiga eller disponibla form, har blifvit förskotteradt, t. ex. ät A, B, möt garanti af en del af landets rörliga kapital i sin icke färdiga eller icke disponibla form. Och det är klart att, under nationalrikedomens progressiva utveckling, kapitalets icke färdiga form föregär den form, som jag kallat den färdiga; och att denna sistnämnde uppkommer genom det ötverskott som bildas på samma gäng af afkastningen af den icke färdiga delen, och af den nya afkomst, som härflyter från det fixa kapitalet och hvilken ej konsumeras af dem som mottaga denna afkomst. Det är likaledes klart, att storleken af de förskotter som kunna lemnas på vexlar, med andra ord, att den utsträckning som man kan gifva åt vexeldiskonteringen vid en gifven tidpunkt, beror af tvenne hufvudorsaker, 1:0 af totalbeloppet af det färdiga eller disponibla kapital som finnes, och 2:o i hvad män detta disponibla kapital efterfrågas för andra ändamäl, säsom län till regeringar och fastighetsegare, jernvägsoch andra byggnader etc. Om vi ingå i granskning af banksystemet och särskildt provincialbanksystemet, sådant som det utvecklat sig i Storbritannien emellan de sista. sextio eller sjuttio ären, sä föranledas vi att dela provincialbankernas funktioner i tvenne noggrannt särskiljda klasser: 1:0 skola vi finna, till en början, att bankegarne ständigt böra hafva fullständig Kännedom om hvad som inom kretsen för deras verksamhet finnes af disponibelt kapital, och huru mycket deraf som för det lokala behofvet erfordras, för att kunna fylla det; d. v. 8. att i de flesta fall en provinsbanks vigtigaste affärer bestå uti att tillfredsställa den -efterfrägan på förskotter och diskonteringar som ställes till den frän de personer, som i dess omedelbara granskap behöfva deraf göra bruk, och vi kunna kalla denna del af provincialbankaffärerna för systemets inre del; 2:0 skola vi i andra rummet finna att en annan, icke mindre vigtig del at bankaffärerna består i underlättandet af det disponibla kapitalets fördelning i hela landet, genom att förflytta detta kapital frän de distrikt, der det finnes till. öfverflöd, till, de orter der den lokala efterfrågan öfverskrider hvad orten deraf kan åstadkomma. Jag kallar denna del af en provinsbankegares rörelse för den yttre. För närvarande är förhällandet att det, som jag tillätit mig att kalla det inre departementet af dessa bänker, mera tilldragit sig uppmärksamheten frän allmänhetens och deras sida som skrifyit om cirkulationen, och jag tror att man i allmänhet förstär det bättre än det yttre departementet. Och likväl skulle jag väga försäkra att, uti värt allmänna kreditsystem, en bankegares yttre åligganden mähända äro längt vigtigare säsom bjelpmedel till industriens och, den allmänna välmågans framsteg än hans inre altärer. En provinsbank, som ätnjuter ett stort förtroende och är skickligt. administrerad, kan. med rätta anses säsom centralpunkten för. det disponibla kapitalets rö. relser i hela den krets som den. omfattar; och man kan med fullt samma rättvisa säga, att hvad en provinsbank gör för sitt omedelbara grannskap, det göra ;h bankirerna i Londons city för det vexelagenterna oc : förenade konungarikets ella banketablissementer. Intet tvifvel dessutom, att icke etablerandet i London helt tidigt af en centralpunkt, en gemensam mötesplats der alla de motsatta behofven sammanträffa för att skickligt regleras och förlikas,. har mäktigt bidragit att lifva och i fullkomlig harmoni upprätthålla landets hela bankekonomiska system, och att det icke tillika är en af.de förnämsta orsakerna till den hastiga utRR Ft rt hnntdel mn LR