Aftonbladet – 17 april 1852, sida 2

veg Jat pa SIULp Vt BLOTTA HUDUSdI: Univers). . . ledande artikel: biografiska noiser om furst Schwarzenberg. pUnion, . . . ledande: biografi öfver furst Schwarzenberg. Journal des Debats,... ledande: engelska parlamentets sessioner. Assemblee nationale... ledande... en ilosofisk afhandling om vördnaden för traditionen; olyckligt det folk, som bryter med traditionen. De som äro mera vana vid de poitiska hårklyfverierna och antydningarne förstå visserligen att hvad som här menas med tradition är legitimiteten, fusionen; men för massan af läsare är framställningen hållen i en alltför allmän ton, alltför beslöjad för att kunna läsas och fattas. : Jag tycker mera om Pays. Detta blad fortfar att underhålla oss med fastighetsbelåningen i Tyskland... och i Frankrike. Himlen vare tack! Frankrike sysselsätter således ännu de franska tidningarne. Man var verkligen på väg att glömma det. Ännu mer föredrar jag Gazetten. Den håller på med, som jag tror, sin 24:de artis kel om: Revolutionen, det är orleanismen;: Detta rörer ändå närmare våra närvarande förhållanden. På det hela taget är dock pressen sådan som jag skildrat den, hållande sig aflägsnad från Frankrikes angelägenheter eller ytligt vidrörande dem, utan att våga grundligt inlåta sig i någon fråga. Detta tillstånd är obehagligt, till och med för regeringen. Då en styrelse har helt och hållet undertryckt en frihet, en institution, så tänker man på sätt och vis ej så mycket derpå, men då den låtit den bestå, oaktadt förtryckt, och den är sådan att den dagligen kan visa sig, och synbarligen är generad och oroad af detta förtryck; sådant har en ofördelaktig verkan, och ingen föreställning om en regering utan öppenhet och redbarhet, hvilken vill ha skenet af att bevilja hvad den de facto nekar. Regeringen synes sjelf inse detta. Det talas om ett tredje cirkulär i afseende på pressen. Det skulle denna gång utgå från inrikesministern. Skall man slutligen gifva tidningarne större utrymme att röra sig på? Man har skäl att tvifla derpå. Jag är af den tanka att regeringen för ett stort antal af sina handlingar gerna skulle kunna utsätta sig för en lugn och sansad kriuk; icke så med dess princip. Den säger således till de legitimistiska, orleanistiska och demokratiska tidningarne: det må stå er fritt att spetsa edra pennur, men med vilkor att snedlägga edra fanor, eller åtminstone helt och hället dölja dem. Men en tidnings penna är gjord af skaftet af dess fana, och detta är isynnerhet förhållandet med vår närvarande press, som just tillhör våra olika partier. Under afvaktan på lösningen af detta problem ledsnar prenumeranten, som finner sin udningmatt, utan karakter, utan färg, och ban förnyar ej sitt abonnement. Förhållandet är också, att nästan hela vår parisiska press förlorat ett stort antal prenumeranter. Man måste dock erkänna att den sedan några dagar gör hvad den kan för att gifva sig något af denna sälta, som i så hög grad är i publikens, synnerligast den franska publikens, smak. Då de icke kunna eller icke vilja anfalla regeringen och dess handlingar, så anfalla journalisterna hvarandra inbördes. I detta afseende föll sig hr Girardins återkomst mycket lämplig, och hans rop: Upprätthållom republiken, utdraget i tre eller fyra artiklar, har för hans kolleger varit en stor och oväntad lycka. Hr Girardin har eljest alltid ett godt förråd af dessa ord, som uppväcka de döda, och hans fras emot kejsaredömet: det skulle vara en direkt utmaning till ett attentat, som sannolikt icke skulle låta vänta på sig, ty om i det republikanska partiet icke skulle finnas någon Älibaud, så skulle det dock finnas en Merino i de rojaslistiska partierna,. Denna fras, dyster som molnet och gnistrande som dolken,, har gifl vit anledning till talrika repliker. Hr de la Gerronniere har svarat i Pays. genom att, Isom det synes, förneka möjligheten både af Jen Alibaud och en Merino. Hr Girardin har för öfrigt funnit utvägar latt äfven på andra håll väcka sina kolleger, lisynnerhet dem i Sieele; och, hakande sig fast vid allt, hafva le Corsaire och le Chalrivari kastat sig öfver hr Girardin och gifvit Jhonom några hvassa styng. Man har verkligen ett ögonblick, tack vare hr Girardin, kunnat tro sig återförflyttad till den gamla Igoda tiden. I) Hr Granier de Cassagnac har äfven gjort sitt till genom att återupptaga hrr Cavaignacs, Hånons och Carnots protest och derpå bygga betraktelser, sådana man kunde vänta sig dem från denne Louis Napoleons förklarade I kämpe. Sådan, min herre, är för närvarande den franska pressens ställning. j ) Inom få dagar hoppas jag kunna meddela vigtigare nyheter. AcH. Litteratur. Vandringen genom Verlden och Naturen. En tfamiljbok för alla samhällsklasser. Redigerad af