Aftonbladet – 15 april 1852, sida 1

voro här i frisk växt! Men i detta skuggornas rike hade solljuset begynt bryta in. Ännu för ett par år sedan var det fara, äfven för polismyndigheten, att våga sig in i dessa qvarter. Öch flera män af bättre stånd, som vågat sig in i husen här, ha aldrig hörts utaf sedan. Men några vågade sig dock åter in och kommo ut oskadda. Prester, Missionärer till de fattiga,, vågade sig hit utan fruktan, ty de voro fattiga på allt utom det eviga lifvets kraft; de vågade sig hit, besökte sjuka och döende, genomforskade alla vinklar och vrår, hjelpte, tröstade, förmanade, och aflade derpå berättelse om hvad de här sett och erfarit inför det bättre samhället. Det var det förstas Så kommo män af anseende; börd, förmögenhet, män — ja, qvinnor också af höga gåfvor, som vände sig hitåt med tanke och med handling. Så kommo materiella medel och krafter tagna i mensklighetens tjenst. Genom den mörkaste delen af trakten, styggelsens värsta tillhåll, öppnades. en bred gata — nu som bäst under anläggning. Gamla hus inköptes och inrättades till Model-boardinghouses, tätt invid de fordna röfvarekulorna, der gäster inbjödos och utsögos eller förderfvades. Jag tänkte att jag denna sommar skulle få många af mina landsmän, klagade en tjock och ful fransyska, värdinnan till ett af dessa usla nästen — men jag har haft nästan inga. Mina rum stå tomma!, Jag undrade föga derpå vär jag gått igenom dessa rum ända upp i tredje våningen; och derefter såg rummen i det stora Modell-spisnings-huset tätt invid, föranstaltadt af lord