Aftonbladet – 15 april 1852, sida 1

longer der sjelfviska qvinnor leka bort lifvet i fåfänglighet, och värre ännu, ehuru de ej ha dertill offentliga klubbar, vill jag öfvergå till dessa orters närmaste motsatser och motsvarigheter — qvarteren i London, der .de usla, de fattiga och öppet brottsliga i samhället ha sina klubbar och församlingsrum — skuggrikets stora exposition. Jag har redan sett det mången gång, äfven i de rika granna delarne af staden; jag hade sett kring de präktiga magasinerna, med bröd och bakelser af alla slag, smyga qvinnor med gulbleka ansigten : och blickar som ropade högt hvad läpparne ej vågade begära; jag hade sett komma fram ur de trånga gränderna vid Strand barn med ögon som jag hade velat kyssa, men med trasor och smuts som voro afskräckande, och jag hade föresatt mig att se London-lifvets Nattskuggar i sin blomstring. Giftblomman med detta namn, så farlig för menniskans ädlaste sinne och derifrån angripande lifvet, växte här yppigt, det visste jag, icke i naturen, utan i menniskolifvet. Och jag såg det; såg i S:t Giles, och isynnerhet i en del af Westminster. hela qvarter, gator och gränder med usla, halft förstörda hus, fönster tillstoppade med trasor, trasor hängande, flämtande i vinden; utom husen, såsom ; dessas fanor, allt trasigt, smutsigt, uselt! — Och -menniskorna med spåren från krogarne, spåren af alla slags laster, af brott och nöd och elände, gulbleka. qvinnor och män, stora sjelfsvåldiga pojkar och flickor, som midt på dagen glammade syssellösa — — — i sanning les classes dangereuseso