Aftonbladet – 13 april 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 13 April. Den förundransvärda tystnad vår publicistiska kollega iakttagit i fråga om skatteförenklingsreformen, oaktadt de derför alltjemnt pågående provinsmöten, har för ett par dagar sedan blifvit bruten. Svenska Tidningen kunde ej längre med stillatigande åhöra våra emot vederbörandes önskningar i denna sak stridande framställningar, och tidningen har dervid förklarat, att den hittills i frågan varit passiv, af grannlagenhet för att landsorten måtte, utan alla meningsbearbetningar, kunna yttra sina tankar, hvilka ständerna önskat skulle höras., hvaremot Svenska Tidningen anmärker, att ständerna icke begärt att få veta tidningarnes tankar, Väl medgifves, att Aftonbladet har rättighet att yttra sig i ämnet, men vårt förfaringssätt anses vara en ensidig bearbetning af opinionen åt ett visst håll, till förmån för alla grundräntors förvandling i penningar, hvilket, enligt Svenska Tidningen, skall vara fruktlös möda, enär det ej är sannolikt att ständerna gå längre än de vid sista riksdag visade benägenhet för, och ännu mindre sannolikt att regeringen går längre än dess förslag; hvaraf således skulle följa, att provinsmötena göra klokast att helt enkelt antaga detta, emedan man ej kan hoppas att komma vidare med reformen. Till en början torde vi böra upplysa derom, att ständerna lika litet begärt landsortens som pressens tankar i saken. Det är regeringen och icke ständerna som påfunnit och föranstaltat provinsmötena. Hvartill dessa sednare skulle tjena, om dre endast skulle lemna ett underdånigt bifall til! regeringens förslag, är emellertid svårt att inse; ty då kunde ju regeringen lika gerna hafva låtit sitt förslag komma till nästa ständer utan remissen till de skattdragande i landsorten. Eller kanske meningen dermed icke var att erhålla en ytterligare utredning om de skattdragandeg verkliga tänkesätt och frågans sanna beskaffenhet, utan blott en insamling af röster från alla landsorter till förmån för regeringens förslag, så att detta vid nästa riksdag kunde med behörig pomp framläggas såsom hela landets tankar? Hvarken vi eller landsorten fatta remissen från denna ministeriella synpunkt, men den synes helt och hållet falla vår ministeriella yrkesbroder i smaken. Men det lönar knappt mödan att här tala allvarsamt med en tidning, som har så besynnerliga åsigter om grundskatterna, att den anser dem vara ett dyrbart arf från våra förfäder, samt dessutom blott utgöra en intecknad ränteskuld i fastigheterna, hvilken egentligen icke graverar den nuvarande egaren, m. m. Månne denna skuld icke ens graverar, då. såsom stundom inträffat, hemmanen ej förmått utgöra de orimligt höga skatterna samt förfallit i ödesmål och blifvit skattevrak? Men, som sagdt, det lönar ej mödan att strida mot en så framrusande kämpe för bestående orättvisa och missförhållanden, åtminstone icke så länge stridsifvern varar. Deremot kunna vi ej nu lika lätt släppa den ministeriella tidningens andragande, att ständerna i skatteförenklingsfrågan ej infordrat tidningarnes tankar, hvilket naturligtvis innefattar att tidningarne vid sådant förhållande gjorde rättast, om de i afseende på denna fråga iakttoge en anständig tystnad. För vår del måste vi bestämdt protestera emot det munlås, som Svenska Tidningen här tyckes vilja applicera på pressen. För en officiel eller till och med för en halfofficiel tidning må det vara i sin ordning, att den icke vidrörer de mera maktpåliggande frågorna förr än han dertill erhåller de högre auktoriteternas befallning; men hvad oss andre pressens organer vidkommer, så kan en dylik väntan på representationens eller regeringens ordreg icke ifrågakomma, hvarigenom pressen skulle få föga annat att sysselsätta sig med än några fashionable news; ty ständerna lära väl hädanefter som hittills icke remittera frågorna till tidningarne, och om regeringen skulle