HansSKa. IOLKVISOF Benom Sven trundtvig och slutligen understödjandet af 3:dje bandet af Chr. -Pedersens danska skrifter genom Brandt och Fenger. Sedan Cand. J. Levin gjört-sitt vanliga amendement,, att hela planen skulle förkastas och detta amendement efter. vanligheten blifvit genom omröstning förkastadt, blef i stället för Prof. Ussing, som afsagt sig återval, Pastor F. Hammerich invald i bestyrelsen. t FRANKRIKE. Den ceremoni, genom hvilken de nybildade franska statskorporationerna den 29 Mars installerades, försiggick i marskalkssalen i Tuilerierna. I salens dekorering hade gjorts några i och för ceremonien nödiga förändringar ; det öfriga befaans i sitt fordna skick, något matt och dunkelt af ålder och bristande vård. Vid salens ena sida voro anbragte de för presidenten och hans omgifning bestämda uppböjningar. Ett slags thronhimmel af rödt sammet, prydd med en förgyld örn, uppbars af ofantliga karyatider i fonden. Till. höger och venster voro grupper af trefärgade fanor, alla med örnar på spetsen. I midten af denna dekoration och under thronhimmeln var på en ärskild upphöjning placerad en karmosinröd fåtölj för presidenten, till höger en annan för Jeröme Bonaparte, senatens president; midtför, en tredje för hr Billault, lagstiftande kårens president; och till venster en fjerde för hr Baroche, statsrådets president. För öfrigt voro på ömse sidor placerade stolar för ministrarne, taburetter för statsrådets sektionspresidenter och bänkar för de öfriga som borde öfvervara akten. Utom de trenne statskorporationernas mediemmar voro högst få personer inbjudne att bivista ceremonien, eller endast cirka hundra personer ur den högsta embetsmannakåren, hvarförutan plats var beredd för den diplomatiska kåren, som också mangrannt infann sig. Ministrarnes, diplomatiska kårens och de högre embetsmännens damer intogo galleriet. Sedan diplomatiska kåren omkring kl. 4,1 anländt, inträdde derpå efter hvarandra lagstiftande kåren, senaten och statsrådet. Några minuter före kl. 1 dundrade kanonerna och straxt derefter inträdde Louis Napoleon, ledsagad af hr Baroche. Prinsen-presidenten var xlädd i divisionsgeneralsuniform och bar på bröstet hederslegionen och den af honom nyligen instiftade militärmedaljen. Allareste sig vid presidentens ankomst, hvarefter, sedan han och hans svit intagit sina platser, en huissier inbjöd de närvarande att sätta sig. Louis Napoleon uppvecklade nu ett papper och uppläste följande tal: Mine herrar senatorer, mine herrar deputerade! Den diktatur, som folket anförtrott mig, upphör i dag. Affärerna skola återtaga sin regelmessiga gäng. Det är med en känsla af sann tillfredsställetse jag här uppträder för att proklamera konstitutionens trädande i kraft, ty min oaflätliga omsorg har varit, icke endast att äterställa ordningen, utan att göra den varaktig genom att ät Frankrike gifva institutioner, öfverensstämmande med dess behof. J päminnen er, mine herrar, endast för några få månader sedan, ju mer jag inneslöt mig iden tränga kretsen af mina rättigheter, dess mer bemödade man sig att ännu mer inskränka den, för att betaga mig allförmäga till rörelse och handling. Ofta modfälld, jag tillstär det, hade jag för afsigt att nedlägga en makt, som man sälunda gjorde mig stridig. För att efterträda mig säg jag dock endast en sak: anarkien; detta höll mig tillbaka. Öfverallt, i sjelfva verket, jäste passioner, mäktiga att ödelägga, oskickliga att grundlägga nägot. Ingenstädes hvarken en institution eller en man, pä hvilken man kunde stödja sig; ingenstädes nägon obestridd rätt, nägon som heldst organisation, nägot verkställbart system. Också då, tack vare nägra modiga mäns medverkan, tack vare isynnerhet armbens energiska häll. ning, alla faror blifvit inom nägra timmar besvurna, blef min första omsorg att af folket begära institutioner. Sedan läng tid tillbaka liknade samhället en pyramid, som man äflats att ställa på sin spets; jag har äterställt den på sin bas. Den allmänna rösträtten, enda källan till rätt under dylika förhällanden, äterställdes omedelbart; makten återeröfrade sin tillbörliga plats; slutligen antog Frankrike de konstitutionens hufvudbestämmelser, som jag framlade för detsamma; det tilläts mig att bilda politiska kärer, hvilkas inflytande och anseende skola blifva sä myeket större, som deras rättigheter och pligter blifvit vist reglerade. d Bland politiska institutioner hafva ocksä i sjelfva verket endast de nägonvaraktighet, hvilka på ett billigt sätt bestämma den gräns, vid hvilken hvara och ens myndighet bör stadna. Det finnes intet an. nat medel att komma till en nyttig och välgörande tillämpning af friheten, Exemplen derpå äro oss icke aflägsna, Hvarföre säg man 1814, trots våra motgångar, med tillfredsställelse den parlamentariska regimen invigas? Det var emedan kejsaren, lätom oss icke tveka att tillstå det, hade, i anledning af kriget, blifvit nödgad till en alltför absolut maktutöfning. N Hvarföre deremot, genljöd Frankrike af bifall vid denna samma parlamentariska regims fall 1851? Jo, emedan kamrarne hade missbrukat det inflytande, som blifvit dem gifvet, och att de, viljande beherrska allt; blottställde den allmänna jemnvigten. Slutligen, hvarföre har Frankrike icke protesterat mot de inskränkningar, som skett i pressens frihet och den individuella fribeten? Det är emedan den förra hade urartat till okynne, och ätt den andra, i stället att vara den ordnade utöfaingen af hvars och ens rätt, hade, genom atskyvärda mi.sbruk, hotat al las rätt, ; Denna ytterliga fara, för demokratien isynnerhet, att oupphörligen se illa bestämda institutioner skiftevis uppoffra makten och friheten, uppfattades fullständigt af vära fäder, för ett halft sekel sedan, då, sedan den revolutionära stormen rasat ut och efter fåtänga försök med alla slags regimer, de proklamerade konstitutionen af år VIII, som tjenat till mönster för den af är 1852, Visserligen sänktionerar den icke alla de friheter, vidhvilkas missbruk till och med vi voro vana, men den helgar dock flera ganska verkliga. Däå man ännu befioner sig i dagarne efter revolutionerna, bestär den första garantien för ett folk icke i ett otygladt bruk af pressen och tribunen; den bestär i rättigheten att välja den styrelse, som anstär den, Näväl, franska nationen har mähända för första gängen gifvit verlden det imposanta skåde. spelet af ett stort folk, i full frihet voterande sin regeringsform. Sälunda är den statschef, som j hafven framför eder, verkligen uttrycket af folkviljan; och inför mig, hvad ser jag? tvenne kamrar, den enå våld på grund af den mest liberala lag, -som finnes i. verlden, den andra utnämnd af mig, det är sannt, men tillika 0beroende, emedan den är oafsättlig, Omkring mig sen j män af bepröfrad patriotism och förtjenst, alltid beredda att understödja mig med a rädslag, att upplysa mig om landets behof. Denna konstitution; som frän och med i dag trä.