Aftonbladet – 10 april 1852, sida 1

Så framt ej ett underverk skett, är allt dödt, svarade Bellah. HAT är stäledes vet ingen att vi äro här? ; Ingen, som jag tror.n 3 I krelens fran Bellah! Må Andrea bli il okunnighet härom, ända tills: till slutet,! Tyst, saktare! .. . Hon kommer sig... hon kan: höra er.n 2 : Andrea återvaknade verkligen så staåningom till life; hon utsträckte sina armar och vände sig på sin kyliga bädd, lik ett barn som vaknar i sin vagga. Fröken de Kergant lutade sig emot henne och tilltalade henne med smekande stämma. Den stackars Mickan mumlade först några osammanhängande ord, och frågade derpå om det ej snart blelve dager; sedan tycktes en fasig tanke ögonblickligen fatta henne, hon började inse det grufliga i sin belägenhet, molnen skingrades för hennes sinnen. ä O! min Gud! hvar är jag välls utropade hon, Bellah öfverhöljde henne med smekningar. sade henne att hon var i säkerbet och lade Hervåsg hand i hennes. Hon underrättade henne sedan om hvad man omöjligen kunde dölja för henne, nemligen deras objelpliga förluster och alla omständigheter, som tvungit. dem att söka en tilldykt i grafhvalfvet; men hon tilllade att-det lyckats Kado att rädda-sig med en, eller två.af slottets tjenare och att han skulle komma och befria dem ur deras fängelse, så snart de ej mera behöfde befara att falla i republikanerneg händer. Dessa föräkringar i förening med . brodrens närvaro en hon: ej mera hoppats att få återse, lugnade så småningom Andreas oro. Några solstrålar, som. trängde in genom springorna i klippmuren, bidrogo äfven att inge henne förtröstan och hopp: DÅ båda upga fickorna förenade sina krafter för att bringå Hervå i den ställning som tycktes honom bäst, för att han ej alltför mycket skulle lida af sina blessurer. Flcurde-Lys kula hade krossat skutderbladet; vid hvarje: rörelse han gjorde kunde han ej un