Aftonbladet – 8 april 1852, sida 1

;Herve! ropade hon med en genomträngande röst, som hördes midt under krigsbullret, Herve, man dödar min far!... Herves arm förblef orörlig; hans ögon vändes hastigt från sin afväpnade fiende. Han värseblef markis de Kergant några steg derifrån stödd mot muren och omgifven af en fruktansvärd skara grenadierer. Mina gossar! Bruidoux!s utropade Herve, i det han störtade mot gruppen, skona den gamlel Som han utsade dessa ord, hördes smällen af ett pistolskott bakom honom, och han föll till marken med en djup suck. Fleur-åe-Lys, som utfört denna mera hätska än modiga hänåling, kastade genast derpå ifrån sig pistolen och tog. en af de sårades värjor; men sergeant Bruidoux hade sett mordet, och hade ögonblickligen riktat sitt gevär mot den unga chefen. ;Fega usling! -ropade han. Skottet brann af i detsamma och kulan gick tvärs igenom Fleur-de-Lys bröst. . . ) Ingen af dessa händelsers detaljer, hvilka utfördes fortare än de kunna berättas, hade undfallit de republ:kanska officerarne, som stödö plåcerade på gården. Den officer, som det nu tillkom att föra befälet, höjde sin röst. Ner från kullen! skrek han, ner från kullen, skynda alla! . Grenadiererne lydde och hoppade i oordning ner på stenläggningen. En gevärssalva sopade allt hvad som ännu fanns lefvånde på gräsvallen. Till storms! Låt oss hämna vår befälhafvares död!, återtog officern. q Hela truppen följde honom klättrande oppför esplanaden; de måste vika, under den muskötsalva som mötte dem frän kapelldörren, och för den nedgörande elden från klocktörnet. På ett nytt kommandoord, skisgtade söldaterne sig igen ned åt gården, der hettan