Aftonbladet – 8 april 1852, sida 1

vösskolfvars tunga slag, som föllo likt klubor, och en blandning af klagoljud och förbannelser. Ofta såg man två och två, som orottades på lif och död, störta ner i hålvägen. Just då striden var som hetast frambröt i nast en rödaktig flamma, som återsken på bågfönstren, hvilka voro anbrägta ofvanför! vapenhuset, Denna-Jåga tilltog ögonblickligen, och upplyste snart hela gården med ett heriskt! sken, Ännu rykande förladdningar, som hade: fallit ner vid byggnaderna, hvilka lågo midt! emot kapellet, hade itändt torra halmstackar: elden hade gripit vidare omkring sig ini hu-; sen, och ghistorna flögo vidt ikring i luften ibland förskräckliga rökhvirflar; eldfiammor: utbröto redan genom ladornas fönster och! snart försvunno halmtåken. Striden, som upplystes af återskenet från eldsvådan, fortfor med allt större häftighet:! slagen rigtades med en allt mera säker och: snabb hånd, De sårade och döda, som lågo i högar omkring klippmuren, underlättade uppklättringen för nya republikanska detachementer; på samma gång utkommo chouaner från kapellet för att ersätta sina fallna kamrater. Sårad i ansigtet, tvenne gänger tillbakastött: ill hedersta steget af trappan, lyckades det! löck omsider Herve att tränga sig in på miden af gräsvallen i det han banade big väg! med värjan: Han befann sig hu ansigte mot ungigte med Fleur-de-Lys, hvilken, ännu ej: räffad af ett enda värjstygn, stod med enaj foten stödd mot en likhög, håret i oordning och svängande sin blodiga värja. De båda inga männen uppgåfvo hvardera ett högt rop då de igenkände hvarandra; deras värjor korsades: vid första anfallet brast Fleur-de-Lys, slinga. I detta bögtidliga ögonblick syntes en hvitklädd qvinna i ett af kapellfönstren, och flätade sig ut som det tycktes färdig att kasta sig ner. il