Aftonbladet – 7 april 1852, sida 2

å en liten kulle, som dominerade med några ots höjd gården. Denna kulle, som tiente till grund åt den lilla byggnaden, var nästan cirkelrund: den sidan deraf som vette åt fältet slutades genom en mur af branta klippor, hvilka gingo ner uti en djup grop och syntes liksom fortsätta kapellets yttre mur. Åt gårdsidan ,sluttade den gräsbeklädd, endast här och der syntes små klippstzcken framskymta. En trappa bestående af tio trappsteg förde ifrån. gården till gräsvallen, hvilken utbredde sig framför valik ett fragment af en bykyrkogärd, mellan kullen och löpgrafven vid slottet fanns en öppen plats, som kommunicerade med fältet, och som hade tjenat till passage åt den rojalistiska skaran. Ett hemman låg till venster om kapellhöjden. Alla de TR sidorna åf den långa fyrkant som bildade glottsgården voro beklädda af stallbyggnader och hushålls. Defileringens buller och tumult hade upphört: ungefär trehundra man hade stannat som vakt åt deras chef. Hälften af denna styrka besatte allten, i små posterimgar fördelade här och der; återstoden omslöt i en orörlig halfeirkel vägen som ledde till kapellets trappa. Vid den stjernklara nattens milda sken urskiljde man kungliga jägare-uniformerna; de öppnade sina leder för det tysta tåg som utkom från slottsporten och helsade det på militäriskt vig. Få ögonblick derefter, då den heliga ktockans ljud förkunnade att ceremonien började, böjde soldaterna knä, med blottad hufvud och sammanknäppta händer, bredvid deras på marken nedlagda gevär. ; Några vaxljus spridde ett matt sken uti kaellets inre, så att en del af sällskapet nästan befann sig uti halfmörker: framför den lilla balustraden, som omgaf altarrunden, hade Fleur-de-Lys och Bellah böjt knä; presten, en