Aftonbladet – 7 april 1852, sida 1

ligen på någon. tid förlorat den blomstrande skönhet och den. stölta energi, som gaf et! sådant särdeles uttryck åt hennes utseende; liksom Bellah. syntes hon träffad af en dödsflägt. Ännu samma morgon, Vi nu skildra, befanns -hon allför svi ör att kunna lemia sängen; Bellåh villeseKenne. Oaktädt den stora skilnad i rang, som rådde mellan dessa båda unga flickor, hade dock deras bartidomslekär, en orolig, tids förskräckelser, landsflykt och delade faror. genom ett fast värlskäpsband närmat dem til hvarandra. Uti Bellas el: diga själ. var denna känsla -stegrad af-der okonstlade , beundran, söm Alixs poetiska skönbet ingaf benne. Hön tyckte sig i hen nås; drag återfinna en likhet med de fabwlösä drottningar, hvilka omfalas i det gamla Gålliens legender. Dessutom håde hon med örn grannlagenbet sökt betaga den unga bretågnskans stolta och nägot Vilda karakter tilloch med skenet. af slåfveri. Denna, å sin sida, med ett Hjerta ännu mera brinnähde, emedan det var slutet, eldad af erkänslå Och under: kufvad genom öfverlägsna förståndsgåfvörs mäktiga inflytelse, hade känt sin medfödda tillgifv-nhet för sin ädla barndömskamrat öfvergå till fanatism: . brser Då Alix såg fröken de Kergant inkomma i sitt rum, reste hont litet på silt hufvud) ett bittert småleende flög öfver hennes ansigte, jhvars hemska blekhet var ådrad af blåaktiga fåror, NE I SMin Gud, sade Bellah i det Kon tog den 1unga flickans hånd, du Tider mycket? Jå, min fröken, mycket,, svarade Alix. 7 ) Kanske är jag skulden dettill? s,. Jag har ej. ännu talat meddin far för din föstman, Förlöt mig .., jag har varit så orolig till sinnes :. . .. .Dessutom, du bad inig ju sjelf att ännu dröja några dagar .. . men jag :vill tala med honom, och sedan skalljäg nog