Aftonbladet – 5 april 1852, sida 1

Tvingat! då man bär hans namn! Om England skulle vägrat honom sina skepp, skulle det då ej funnits en enda fiskarebåt för att rädda Cesars ära? Med ett ord, han kområer ej. Hvad de andra beträffar, äger jag medel att i tid underrätta dem om faran, de sköla då ej debarkera. Jag förråder således ingen annan än England, och, hvad Engländ beträffar, anser jag det för en ära att förråda denna makt. Mend, återtog Bellah med energisk hänförelse, shvad betyder väl en man? Hvad betyder väl ett måhända oursäktligt felsteg? Kan kronan derigenom fläckas, blir vår säk derför mindre helig? Och ni öfverger den! Men hvad ämnar ni väl då företaga? hvilka äro väl edra förslag? för hvem ämnar ni väl strida? i hvilkens namn? hvilket band skall sammanhålla edra soldater? Ej en enda af våra tappra bretagnare skall följa er!, Alla skola följa mig! sade den unga mannen med kraftfull stämma. Kan ni väl tro att det enda intresse som väpnar dem kan vara konungens intresse, en med England allierad konungs intresse, allierad med Saxarne, såsom de kalla sina gamla fiender, denna alltid frånvarande konung, som så slösar med deras blod och spar på sitt eget! Nej, Bellah ... de skola vara tacksamma mot mig för det jåg befriar dem från en afskyvärd allians ... de skola följa mig alla i sin religions, i sin frihets, i sitt anfallna fäderneslands nafton .-: Se der den sak de tjena, den sak som det är stort, skönt, heligt att försvara, fransmännens verkliga sak! Mina ord kunna ej söga allt hvad mitt hjerta känner ... men ert förstånd, Bellah, är tillräckligt upplyst för att ni skall kunna förstå mig., i Allt hvad jag häraf kan förstån, sade fröken de Kergant, i det hon med en sträng blick mötte den unga chefens eldiga ögon, är