Aftonbladet – 5 april 1852, sida 1

er måste jag endera bli en stor man eller en stor brottsling. De passioner som härja mitt hjerta blifva mig snart öfvermäktiga; ni kan ej förstå dem, ni kan ej ursäkta dem., Fröken de Kergant hade lagt sina händer i kors öfver bröstet, liksom vore hon färdig att läggas i sin graf; hennes läppar halft öppnades långsamt: Könungen!s sade hon helt sakta. Plötsligt utbredde sig ett drag af strid och seger -öfver hennes anletsdrag och upplifvade dem: Hon närmade sig Fleur-de-Lys; hon räckte honom handen och sade till honom med ett leende af öfverjordisk mildhet: Om denna svaga hand kan vara af -sådan vigt i ödets vågskål, låter jag den medstothet falla deri. Den unga hertigen syntes förbryllad och nästan villrådig öfver ett-så häftigt svar, en så lätt seger. . vÄr det väl möjligt!s mumlade han, skulle jag så kunnat bedraga mig?... ni skulle då ej älska honom . . . ni skulle kunna älska mig! Nej, det är blott er pligt som förmår er dertill... pi uppoffrar er., ; Ser jag då ut som jagskulle uppoffra mig? sade Bellah med samma himmelska lugn. Hys ej en sådan tanke. Min själ är väl ej mäktig de starka känslor ni kunde hoppas af en annan; men må det vara nog att jag kan tillhöra er utan att tvinga mina känslor. Piden skall göra det öfriga.v xBellah! kan jag väl tro er?... En så oväntad sällhet. . . Ot från hvisken tung börda ni befriar mig! från hvilken dödlig ångest! Huru skall jag någonsin kunna återgälda . .. Strid för er konung, Fleur-de-Lys! Jag skall troget strida för honom, jag skall dö för honom! Och jag skall med tacksamhet offra mitt lif för honom, om jag får dö som er make! Bellah... det är grymt att vidare