Aftonbladet – 5 april 1852, sida 1

BELLA) SEDNARE DELEN. Förlåt, ers höghets, framhviskade hon med qväfd stämma; jag har likväl uppmärksaåmt följt edra ord... men jag känner mig sjuk... säkerligen har jag ej förstått er. Ni har förstått mig. 4 oc Bellah reste sig långsamt från sin stol, i det hon såg Jå den unga mannen med ett utseende af djup bestörtning. Nej, detär ej möjligt,, mumlade hon sakta, mi förråda! ... ri öfverlemina bröder i fiendens våld... öfverlemna prinsen... en son af franska konungahuset... konungens brorb Prinsen!s sade Fleur-de-Lys, hvars mun sammandrogs af ett bittert leende, prinsen kommer ej! i Det är falskil utropade fröken de Kergant; shvem vågar påstå det? Hvem vågar påstå att en Bourbon bryter sitt ord och sviker sin fana?, Han sjelf, återtog den unga mannen, i det han lade på bordet ett öppet bref. En enda rad stod tecknad deri. Bellah kagtade ögonen på denna rad, och en hastig rodnad betäckte hennes panna. Om ej historien smickrat denna chevalereska person, hvars uppförande vid denna tidpunkt grämde hvarje lojalt sinnadt bjerta, må det tillåtas oss att tro det ingen förebråelse kunde såra honom djupare än detta tecken af blygsel på en ung flickas panna. England har då tvingat honom dertillt mumlade hon. Bi 37, 8, 40,141, 48—45, 247, 49 50, 62. 53, 55-57, 59, 67, t8, 70, 72, 73, 75 76 och 78.