Aftonbladet – 3 april 1852, sida 2

Det berodde af mig att förhindra den olycka jag förutsåg, då du och den unga mannen gingo ner åt trädgården. Jag måste förhindra den till hvad pris som helst. Det finnes ingen hvars Kf kan vara dyrbarare än denne unge mans för alla dem som älska konungen. Konungen, Hervå, det är ett ord du upphört att förstå i den mening vi förstå det, och du skall säkert knappast kunna fatta huru det kan förklara hvarje uppoffring. Du också hyser förakt för våra fördomar, vår afgudadyrkan, det vill säga, Hervå, dyrkan för vårt fiderneslands och vår familjs yppersta minren, trohet för våra fäders altaren och grafvar, allt hvad det förflutna bar mest ryktbart och mest ljuft, allt hvad som till en Kristen själ talar om dygd, om ära till ett franskt sinne, allt hvad som för oss innesluter, du vet det; inom denna mystiska heliga ring, konungakronan. Du söger att en ny verld börjar, der alla dessa saker ej äga mera värde än en skuggbild: om verkligen en sådan verld skall uppstä, blef jag ej skapad för den; jag måste dö, Jik den hedniska jungfrun, på det tempels tröskel, der jag varit den sista att bedja. Jag var så långt ifrån att vara brottslig, Hervå, att jag ej 1 början kunde begripa hvad du menade, hvad du talade om... Det är