Aftonbladet – 3 april 1852, sida 1

BELLA HH. OCTAVE FEUILLET. SEDNARE DELEN. Några veckor sednare, beslöt engelska kabinettet att en division emigranter skulle kastas in i Bretagne; en af prinsarne, farbror till den unga konungen, som hölls fången i Tempeltornet, skulle anföra den kår man ämnade landsätta. Man vet med hvilken enträgenhet denne persons närvaro hade blifvit påyrkad af Vendee-cheferna. Man är ej okunnig om med hvyken nedslagenhet, med hvilken bitterhet, ofta till och med föga beräknande i sina uttryck, de mest ryktbara försvarare af rojalistiska saken fördrogo att;ständigt finna sig bedragna uti sina mest legitima förhoppningar. Expeditionen var färdig: man måste sätta i rörelse hela bretagnska insurgentmassan, för att sopa landet rent från den republikanska styrkan och skydda flottiljens landning. Fleurde-Lys syntes bäst passande för att uppfylla detta värf; han emottog uppdraget: Hans namn, ännu mera förstoradt genom frånvaron, drog snart man ur huse och han såg sig snart omgifven af en armå. Detta slags insättande uti officielt embete gaf honom uti de andra chefernas ögon en ny karakter af ötverlägsenhet, som ingen tycktes vilja bestrida honom, I ett kort fälttåg uppfyllde han, som vi sett, det honom gifna uppdrag, hvilket han åtagit sig; men engelska flottan anlände ej på utsatt tid. Man sände Fleur-de-Lys nya instruktioner, hvilka han åtlydde, i det han inskränkte 3) Se A.B. Neis 37, 39, 40, 41, 13—45, 47, 49, 60, 52, 53, 55—57, 59, 67, 68, 70, 72, 73, 75 och 76.