Aftonbladet – 2 april 1852, sida 2

edamöterna fritt läkare och medicin för dem jelfva och familj, samt 1 speciedaler i vecsan i understöd för dem sjelfva i händelse af sjukdom samt 12 spdr i begrafningsomkostrader, då en ledamot eller hans hustru afgår ned döden. Utgifterna för hvarje ledamot är ) skilling i veckan (under förestående somnarhalfår 3 sk.) och 2 skill. för hvar gång n ledamot dör. : Katolik-målet. (Slut från gårdagsbl.) Efter uppläsandet af baron Cederströms å röken von Bogens vägnar ingifna skrift samt 3aijurs andragande förmälte, uppå fråga, adsokatfiskal Billbergh, att han, i afseende å det sednare, i hvad anginge de deri framställda ulmänna betraktelser, icke hade något attanöra, äfvensom beträffande Baijurs antydan af pastor Bernards förmenta obehöriga förfaande att uti katolska församlingens skola inaga sidenväfvaren Crozets barn och deisamnanhang dermed gjorda framställningar advosatfiskalen ansåg sig icke kunna desamma biträda. E Hr baron Cederström anförde härpä, att han, lika ned advokatfiskalen Billbergh, funnit, att Baijurs ofranintagne andraganden hufvudsakligen sönderföllo i vå delar, hvaraf den ena innefattade allmänna beraktelser och .omdömen öfver nu förevarande sak samt allmänna åklagarens tillgöranden derutinnan, men den andra en ny angifvelse; att hr baronen ansäge Baijur icke vara berättigad att omedelbart inför zongl. hofrätten framställa nägon ny anklagelse, hvilsen icke tillhörde det mäl, som, enligt remissen från zongl. poliskammaren, vore föremäl för kongl. hofrättens pröfning; samt att, vidkommande Baijurs omförmälda betraktelser, desamma icke förtjenade nägon appmärksamhet, säsom endast innefattande påståenden, hvilka voro stridande emot gifven lag, samt ett obehörigt och otillständigt idislande af låga och sanningslösa beskyllningar mot vederparterna och förklenliga tillmälen mot åklagaren, eller, för att, såsom orden föllo, med dess rätta namn beteckna tilltaget, en skändlig smutskastning, för hvilken man åtminstone inför domstol borde vara fredad. I anledning af detta yttrande, anmärkte advokatfiskalen Billberg, att han icke skulle underlåta att, i händelse af angrepp, sjelf försvara advokatfiskalsembetet, men att han för sin del icke funne, det nägot emot detsamma förklenligt innefattades uti Baijurs anföranden i målet. Pastor Bernard fick härpå ordet och anförde, att pastorn, som i allo instämde uti de af hr baron Cederström i mälet afgifnå yttranden, ansäge sig, med föranledande -f hvad uti Baijurs skriftliga andragande förekommit, böra till Baijurs besvarande framställa den frägan, huruvida Baijur från vederbörande erhällit uppdrag att med nya angifvelser mot pastorn framkomma; att, hvad beträffade Baijurs begäran om företeende af katolska församliogens dopregister och ministerialböcker, pastorn desto förr mäste bestrida densamma, som den stode i uppenbar strid med tryckfrihetslagen, hvilken innehölle uttryckligt förbud att utlemna sädana utdrag af kyrkoböcker och andra, själavärden eller kyrkodisciplinen rörande, handlingar, genom hvilkas oftentliggörande enskilde personer kunde tillskyndas skada eller förfång, hvadan ocksä, då Stockholms stads konsistorium genom öfverståthällareembetet hos pastorn gjort enahanda begäran, som den nu af Baijur framställda, konsistorium fått ätnöja sig med det nekande svar, pastorn derä gifvit; att, beträffande Baijurs töregifvanden derom, att pastorn skall hafva omdöpt flickan Johanna Olsson, förhällandet vore sädant, att, då Johanna Olsson, som vore född under en sjöresa, å fartyget erhållit nöddop, nen icke utrönas kunnat, huruvida dopet blifvit på behörigt sätt förrättadt, pastorn, i enlighet med katolska kyrkans sed, sub conditione, eller under vilsor, att det förrättade dopet icke varit giltigt, omlöpt henne, men att pastorn så mycket mindre erkände vederdöparnes läror, som katholska kyrkan icke blott ansäg vederdöparne såsom en villfarande sekt, atan äfven antog, att dopet, dä det ej kunnat af prestman förrättas, vore giltigt, vare sig att den,som förrättade detsamma vore katolik eller protestant, endast det skett i öfverensstämmelse med den i Guds rd stadgade föreskrift; att hvad anginge Baijurs jorda tillvitelser i afseende ä sidenväfvarszn Crozets varn, sä ehuru dessa icke egde samanhang med len sak, som nu vore föremäl för kongl. hofrättens ompröfvande, wille dock pastorn, som önskade att mälet mätte blifva på det sorgfälligaste undersökt och utredt, sä att de falska rykten och beskyllningar, som från olika häll blifvit om pastorn satta i omlopp, en gäng mätte varda undanröjda, upplysa, att uti katolska församlingen funnits tvä bröder med namnet Crozet, af hvilka den ene, Franz, som varit verkmästare hos sidenfabrikören Casparsson och, utan att härstädes hafva inträdt i äkta ständet, sedan två är illbaka vistats i Frankrike, låtit uppfostra sin oäkta son i katolska församlingens skola, dertill han, som bade för atsigt att, sedan barnet erhållit fullständig undervisning, taga detsamma tillsig i Frankrike, fått tillätelse af såväl öfverstäthällareembetet som direktionen öfver Stockholms allmänna Barnhus, hvarest barnet förut varit intaget; att pastorn icke anställde nägon rekonventionstalan emot angifvaren Baijur och icke eller varit sinnad att nägon sådan väcka, utan med sina yttranden i detta afseende endast äsyftat att, såsom örut blifvit antydt, få saken på det fullständigaste utredd; att pastorn ingalunda, säsom Baijursanaingsöst föreburit, genom sina andraganden smädat eller förnärmat sin vederpart; samt att pastorn slutligen, i anledning af advokatfiskalens i dess sednast afgifna memorial gjorda förklaring, att den religionsfrihet, som i sammanhang med ett förbättradt statsskick blifvit genom 2 och 16 S i 1809 ärs Regeringsform införd, sedermera icke vunnit tillämpning, ville, genom iberopande af det utaf pastorn förut anförda exemvel, fästa uppmärksamheten derpäå, att lagen blifvit illämpad samt tagen i helgd aflandets yppersta män, wvaremot pastorns mening ingalunda, säsom Baijur örmenat, varit att, genom omnämnde, af framlidne tatsministern baron von Engeströms förfarande, hvilet pastorn ansäge vara berömligt till följd af den yllning det innefattade för besvuren grundlag, kasta kugga på den aflidne. Härefter öfverlemnades, enligt hvad vi äfven förut omtalat, målet till Hofrättens afgöande af ej mindre advokatfiskalen Billbergh, in äfven pastor Bernard : och fröken von Bosen, af pastorn med hemställan, huruvida åtaet, såsom lagstridigt, kunde blifva föremål ör Hofrättens ompröfvande, och Baijur, som öfrigt icke heller hade nägot att anföra, förryade sina förut gjorda påståenden. Parterne illsades att afvakta Hofrättens utlåtande. UTRIKES Tyska posten medförde i dag på f. m. utändska blad från London, af den 23, från Paris af den 25, från Brissel och Leipzig af Jen 26 samt från Berlin och Hamburg af den 27 Mars. Från Belgien erfar man, att utgifvarne af let antibonapartistiska veckobladet Bulletin