Aftonbladet – 1 april 1852, sida 2

iten trupp chouaner voro närvarande vid hans afresa. Innan han satte ut från stranden, bröt han lös en lilja af guld som satt på hans värjknapp och gaf den åt sina trogna vänner. Denna relik blef snart uti den populära lesenden den försvunna hjeltens namn. Uti mer än en församling måste presterna, för att illfredsställa en enthusiasm uppeldad genom minnets förtrollande makt, tillägga i sina: böver för kungen en särskild bön för liljan Fleur-de-Lys). . Sedan hans hemliga fiender väl voro befriade från hans fördunklande närvaro, började de att sakna honom. Då de åter stodo färliga att börja ett nytt krig, funno de väl den samla chouanskaran färdig att skrida till handing, men kringspridd och oorganiserad som vid resningens första början. Ingen ibland lem kände sig vuxen att återförena de brustna anden af den fruktansvärda tygel, som de oförigtigt ryckt ur Fleur-de-Lys hand. Den unga införaren var i England; emigranterna gåfvo ler fester för honom. En af de landsflyktiga orinsarne, som under samma tid befunno sig ler, tog emot honom med stora hedersbetyselser, och lät honom förstå att man ännu räntade sig stora tjenster af honom. Man västår äfven att Fleur-de-Lys erhöll en titel som påminde om skådeplatsen för hans första japenbragd, och som äfven tillhörde Ludvig S1V:des legitimerade familjs minnen. Ingen örklaring åtföljde eljest denna aflägsna och mickrande allusion på den unga hertigens vetydiga rättigheter. (Forts, följer.)