Aftonbladet – 1 april 1852, sida 1

hädanefter tilltror dig hvarje förståndets och hjertats egenskap. Men, sergeant, frågade Colibri, har ni förstått ett enda ord af medborgar-chouanens invecklade tal? Jag har fullkomligt fattat dess mening, mitt barn, och Jag Vill använda de dödande minuter de förbannade repen, som stelnat våra lemmar, ännu tvinga oss att tillbringa i den här hålan, jag vill använda dem, säger jag, att förklara för dig hans ord.n Under det att Bruidoux med lugn gaf en utförlig uttydning för sin subaltern om den rymningsplan, hvars framgång berodde på derag kallblodighet och djerfhet, tilltogo blixtarne allt mer och mer; ovädret blef allt starkare. Snart förvandlades stormens aflägsna djupa buller till en hemsk konsert af döfvande åskknallar och gnisslande tjut, i förening med larmet af ett regn, likt syndafloden; det brakade och knakade i den usla kojans dörr; den syntes nära att Sprängas af stormbyn, och vattnet strömmade genom tröskelspringan. Hastigt knallade ett åskdunder, våldsammare än nägot af de föregående; blixten delade luften och tycktes uppskaka jordens inelfvor, och en rasande hvirfvelvind kom den ofantliga eken, som var infattad uti kojans ena vägg, att skaka ända Ner i roten. Nu är stunden inne, min gossen, sade Brnidoux och reste sig beslutsamt. Han fattade genast skogvaktarens knif, höjde sig på tåspetsarne och skar en djup fåra uti kanten af halmtaket, som slöt intill ekstammen, så att halmen skiljdes derifrån; sedan,