Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 3

enskilda intressen mäste vika för det allmännas väl, — för fäderneslandets bästa. Här är icke fråga om Alingsäs eller Boräs skall draga vinsten af banan, utan: om en riksgagnelig anläggning. Bäda dessa städer äro allt för obetydliga föratt deras intresse skulle inverka störande på-en lifsfräga för hela landet. Hufvudvilkoret för jernbanans beständ är, att den, genomlöpande landets bördigaste provinsör, iså rak sträckning som. möjligt, sammanbinder rikets hufvudpunkter: Stockholm och Götheborg. Med detta mäl för ögat, synes det insändaren: lika: olyckligt om banan vikes från denna strät, på afväg ät Boräs, som åt Hult. Den stora stråkvägen bör, som en pulsäder, vara så rak som möjligt. Från den utgå sedan: grenar till omkringliggande vigtigaorter; till hvilka Boräs, utan tvifvel äfven hörer....Man bör vid anläggningens början tänka på dess :slutzEljest blir det hela planlöst och utan gagn. Om mannu för en eller annan orts större eller mindre vigt; viker vägen i onödiga bugter, uppkommer derigenom en förlängning af hufvudbanan, som för everldelig tid tynger på fraktumgälderne, den ökade anläggningskostnaden oberäknad. Denna sanning.synes så enkel, att den-icke lärer kunna motsägas oeh på den hvilar insändarens åsigt om banans sträckning samt dess önskan att icke hela jernvägsföretaget skall förryckas af Boräsintresset. .Insändaren kan icke heller undgå att anmärka ett visst syskontycke emellan ifrarne för Boräs-banan och Hultslinien. De vilja begge bevisa sina. satser genom jemförelse af distancer. Skada blott att deras uppgifter icke hälla streck med verkligheten. Så uppgifver Borästidningen, för att visa fördelen af banans dragning ät Borås, att afständet fågelvägen emellan Alingsäs-och Götheborg skulle utgöra 4!, mil, då den uppmätta, i mänga krokar löpande landsvägen, enligt hvad kunnigt är, endast utgör 457,, mil. Fågelvägen eller via recta skulle således vara längre än den krokiga landsvägen? .Oaktadt denna tillökning i väglängden på Alingsäsliniens bekostnad, medgifver Borästidningen att:vägen emellan Götheborg och Fahlköping, dit banan i alla händelser skulle ledas, är 5; mil kortare öfver Alingsås, än öfver Boräs; och då nu vägen till Alingäs Pätagligen är mycket kortare än Borästidningen uppgifvit, hvaraf följer att linien emellan Götheborg och Fahlköping öfver Alingsäs, är betydligt, troligen två mil genare än den öfver Boräs, utgör i insändarens tanka detta förhällande tillräcklig grund för hufvudbanans anläggning rakaste vägen öfver Alingsäs. Borästidningen fäster med: skäl mycken vigt dervid att Boräs utgör centralpunkten för en folkrik industriel och förmögen ort; men detta förhållande bör, På ofvanupptagne skäl, icke föranleda till hufvudbanans dragning derät, utan till en utgrening af banan åt Borås. Att Alingsäsbanan kommer att bära sig tror sig insändaren, uti en till Götheborgs HandelsEVR ämnet förut insänd artikel, redan hafva isat. . .Insändaren; som kommit att beröra tvisten om krovägens dragning ät Hult, har med liflig tillfredsställelse erfarit den protest Skaraborgs läns innevånare afgifvit emot vägens krökning uppåt Wermlänhd. Ör att vinna det mäl innevånarne i Skaraborgs Tän yfta, hade det dock mähända varit lyckligare, om Petitionärerne, i stället för att begära .det Kongl. Maj:t mätte besluta en förändring af jernbanans sträckning från Hult till Mariestad, en förändring, som måhända icke kan ske utan att äfventyra beståndet af den garanti Rikets Ständer lemnat, hos Kongl. Maj:t i underdänighet anhällit att jernvägsarbetet måtte sålunda ordnas, att det från Köping icke ut sträcktes längre, än till den punkt ofvanom Hult, der tvistilinierne skilja sig, derefter rikets härnäst sämmanträdande ständer kunde slita tvisten. —F