Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 2

Ser du, min g0s8e, sade Bruidoux efte några minuters tyst begrundande, det här va just inte något äfventyr att rosa. Och till köpet har den kanaljen surrat åt repet så, at det skär in i köttet på mig. Jag har ej velat beklaga mig, det skulle strida mot min värdighet som medborgare; men jag frukta att man ej behandlat dig, min stackars Colibri; skonsammare., Nej, sergeant, svarade Colibri; men hvad gör det väl nu? : Jag förstår din mening, sade Brnidoux, med som det tycktes upprörd stämma. Hum hum! ... jag måtte väl inte få snufya heller? Hör på, Colibri, du må aldrig inbilla dig att din sergeant är sinnad att hänga hufvudet för en kula... Hör på, min gosse: ser du, det är så, att jag erfar något som hemligen trycker mig, och det bara för din skull; det är jag, jaha, det är jag, fördöme mig, som fört dig i denna håla; jag trodde mig göra väl; på mitt hedersord trodde jag inte jag skulle göra välj Colibri... jag trodde det skulle lända till din fördel. Som jag alltid haft en serdeles välvilja för dig, tänkte jag med ett borsttag kunna tvätta bört all den orenlighet och råhet, som vidlåder dig, och bums insätta dig i gunsthos dina förmän och i dina kamraters aktning... Iden var god himmelens Gud må veta att det var en go idg, en faders omtanka för sin son... och likväl besvärar och trycker den der iddn mig mycket för momangen . . och du måste säga mig, Colibri, du måste bestämdt säga mig. min gosse, om... orm. ., nå väl! jag ville säga, om du förlåter mig, ja eller nej! Jag förlåter er af hela mitt hjerta, ser geantr, svarade Colibri; pjag vet att ni ville mig väl, fastän det misslyckades., Du är en bra gosse,, sade Bruidovx, hvars röst blef allt hesare.