Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 2

Visserligen, min gosse, sade Bruidoux; nå, hvilka böner läste hon då, din gode mor ?, Hon bad till den gode Guden, sergeant den goda Guden förr i verlden., Kan du kanske någon utantill, Colibri?s Jag tror nästan, sergeant... jo, jag tro! jag kommer ihåg några.x Jo, ser du, min gosse... Ab, för tusan! trodde jag inte att jag skulle bli blind på allvar! Och sen, artilleriet deroppe. Hejsan!. det osar hett deroöfvan ... Nå väl, Colibri, om republiken begått en orättvisa enligt min mening, så har det varit i att blottställa oss för den der som nu brummar öfver; våra hufvuden . .. ty det finnes omständigheter, då menniskans och medborgarens rättigheter äro en bräcklig tröst för en varelses moral... Hvad mig beträffar, Colbri,; om jag aldrig gjort hvarken en qvinna, ett barn eller ens en hund något ondt här i verlden, så har det ej varit så mycket i tanka på att avancera, som inte mera för att jag ej velat illa bemöta någon enskild, när frågan så varit... derför om du kan komna ihåg den minsta bönstump, och om du kan för din del ha någon tröst af att repa upp den, så gå på raskt med saken., Sergeant, det skall lugna mig, sade Colibri, Och till och med; :om du vill kategoriskt bevisa din gamle vän att du ej hyser något agg till honom, så skall du läsa bönerna högt; det anses då; i den punkten förstår du, liksom betraktade jag dig som min förman., Sergeanten upphörde att tala; Colibri tillslöt ögonensoch syntes samla sina tankar. Sergeant, återtog han efter en paus, nså här sa min goda mor... Colibri stadnade tvärt; dörren gnisslade på sina gångjern, och fångarne voro ej längre