Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 1

domen: så overksåmma. När den vekhjertade barmhertigheten ser eländet, kan hon icke värja sig för denna känsla; och ett afsteg från föresatsen, från vaftalet med sig sjelf, inträffar och störer hela planen — denna på välgörenhet i stort och i mera genomgripande, varaktig form beräknade plan. Hvad man aftalat endast med sig sjelf, tycker man sig kunna efter omständigheterna bryta, emedan man tycker sig derigenom bryta möt ingen annan än sig sjelf; men aftalet Med ändra har en helt annan respekt med sig. Icke ens en med samhällets makt stiftad lag företer fullt ut samma säkerhet emot öfverträdelse: Samverka båda, är det så mycket lyckligare; en lag, söm föregåtts af en allmän öfvertys gelse och ett förbund för samma ändamål, dit lagen sträfvår, kan vida säkrare påräkna lydnad, än om han kommer utan en!sådan påstötning och ett sådant stöd. Denlag, som redan lärer finnas, skulle möjligen blifva till-: räcklig, om man erhölle en sådan anledning till dess verkställande öeh en -ådan visshet om allmän medverkan dertill. Hvad angår frågan om tillgångars anskaffande till de nya spis-inrättningar, som föres slås, så hafva herrar kommitterade, så vidt jag förstår deras ord, adopterat det bruk; som i flera andra städer, finnes (t.ex. Hamburg, der jag sjelf har erfarenhet deröm från min amn dom), att hvarje lördag insamla genom personer, som gå ur hus och i hus, och tillika genom subskription, ungefärligen i en likhet med hvad jag tog mig friheten föreslå. Båda utvägarne äro säkert riktiga; men den sednare torde böra sättas i främsta rummet, emedan endast derigenom kan vinnas någorlunda visshet om; hvad som är att påräkna. Psame manhanhang med subskriptionen börsdock den förbindelse, hvarom fråga var i-mlitt förs slag, ovilkorligen afgifvas, på sätt jag här of van nämnt, emedan utan den blifver dock alltsammans overksämt för ändamålet, Omsubskribentetr förbinder sig att tillhandahålla hvad som fordras och; enligt hans föregående erfarenhet; förslår till afbjelpande af dennöd; som eger billigt anspråk på hjelp, så bör han äfven förbinda sig att icke gifva åt den nöd; som icke förtjenar det; annars uträttar han in genting med sina uppoffringar, utan :motarbetar sitt eget ändarnål. Jag har icke sett-och kan icke tänka mig några inkast; som skaka denna min öfvertygelse. Med allt detta är dock icke den stora frågan vidrörd. Att lindra den nöd, som finnes, är visserligen vigtigt; men ännu vigtigare är att förekomma nöd. Detta blifver aldrig fullkomligt verkställbart, så länge kroppsliga lyten och vanförhet finnås; men så vidt dessa icke finnas, måste det kunna ske: Pröblemet är således anskaffande af arbete åt hvar och en, som icke af kroppslyten hindras att arbeta, samt ett kanske ännu ängelägnare, nemligen inplantande af kärlek och duglighet till arbete hos barnen... Om dessa båda frågor hafva herrar kommitterade ingen ting föreslagit, endast historiskt vidrört pre genom att nämna, att stadsnämnden varit hetänkt på tvångsarbetshus, och att småbarnskölorna äro välgörande inrättningar. Jag känner icke hvad stadsnämnden ämnar göra, eller kanske rättast hvad densamma kan göra, under nu gällande lagstiftning angående tvängs-arbete; men den det förefaller mig icke hafva varit olämpligt, att den frågan tagits något. närmare i betraktande, ehuru hon hvilar hos stads-nämnden. . Under afvaktan af, hvad denna högre, allmänna auktoritet kan komma att göra, och under ovissheten, huruvida något, ållmänt ens kan blifva gjordt, torde. det icke våra obehörigt, om de särskilda församlingarne påtänka, hvad de möligen skulle kunna göra, hvar och en inom sig. alla händelser Bör stadsnämnden icke misstigkructa dps arbeten underlättas af partiella opinioner. ; Under min nu snart inträffande utrikes resa skall jag närmare, än som hittills skett, söka underrättelse om de i andra samhällen -vidtagna åfgärder för samma ändamål, till hvars vinnande jag vågat med mina förslag vända mig till nämnden; oeh jag skall taga mig friheten meddela den erfarenhet, det kan lyckas mig att derom insamla. Inom detta onda, till hvars botande en allmän väckelse nu vis sar sig här i staden, blef så förskräckande, som det i detta ögonblick är, såg jag utomlands de anstalter . verka, hvilka voro vidtagna; men jag fästade mig icke närmare vid dem, sökte icke utforska deras art och beskaffenhet, Sedan jag åter nu sett det trängande behofvet af ett nogare begrundande, skall jag försöka utforska, genom hvilka medel det lyckas annorstädes, som icke tyckes vilja lyckas här, nämligen att så tillställa, att det elände, som tyvärr måste öfverallt finnas, icke är anstötligt och förfärande för hvarje främling, som kastar den ytligaste blick på staden. Stockholm :den 27:de Mars 1852.185 B. LE JA. ERNA På tidningen AFTONBLADET prenumereras för de återstående nio månadernå af året med Tio Rdr 32 sk: för halft år med