Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 1

gare kommit inom detta befästade område och. under det de passerade framför lägrets: front, ! hade: eldar upptändts: uti kojorna och börjadel nu att kasta sitt flämtande sken öfver den pål marken spridda mängden: beslutsamma,. vilda ansigten framstucko till bälften ur mörkret och försvunno: ;plötsligt äter deri; likt dimbilders Ledsagaren stannade ungefär midt på: fältet, framför en af :de gamla hyddorna, omkring hvilken ett stort antal soldater voro posterades Han gick ensam ditin: några minuter sednare återkom hän att söka den gamle blinde och den stackars flickan, och införde dem. till Fleur-de-Lys. Den unga chefen, stående bakom ett bord, talade med: Georg;: tvenne män i andlig drägt: skrefvo vid ett af bordets hörn; några officerare syntes: här och der i små grupper ut den del af rummet som var emellan bordet och dörren. Samtalet stannade tvärt vid tiggarens inträde: hans, dotter förde fram honom till chefen och drog sig sedan några steg tilbaka under en tafatt nigning. Den blinde gubben, med. sitt brefpaket i handen, och hufvudet lutadtuti en vördnadsfull ställning, tycktes vänta på att man tilltaladehonom. Fleurde-Lys; förde ljuset till den; hemlighetsfulle budbärarens ansigte; sedan hans genomträngande blick . noga granskat honom. från hufvud till:fot, sade han: Hvarifrån kommer du, och hvem har skickat dig? Det är då ni, Fleur-de-Lys? sade gubben. Det är jag., Hvilket elände det ändå är att vara blind! återtog gubben och runkade på hufvudet. ; Det skulle vara en kär syn för en gammal soldat latt få se. ert-ansigte, Fleur-de-Lys.n . Du bar 3å varit i kronans tjenst, gamle man ?s Jag var med vid Fontenay, min. general: