Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 1

Som en odugling, ja, sergeant. Häru,: för tusan! odugling! Hvad tänker 1uw väl på: ditt kräk! ... Hu! hvad är det der för eti machin? på min ära; en kanon! Satans skog! Aldrig har man väl sett en håla bättre försedd heller med . .. Den hedersmannen mumlade slutet af meningen -.mellan tänderna, Ledsagaren hade stannat; han talade sakta med tvenne skyldtvakter, posterade i slutet af den besynnerliga allsen; nr sista ljusstrålarne, som bröto sig genom skymningen, tilläto ögat att urskilja en mängd tält och kojor symetriskt i på en vidsträckt rund slätt; några af dessa kojor syntes vara af en solidare konstruktion och mindre nyligen W pförda än de andrä: de hade säkert stått långt förut på detta ställe och voro en af de namnknniga tillfyktsörter som chöuvänerne bevarat åt sig vid-insurrektionens början. Flera täckta vägör, lika den våra äfventyrare nyss gått, ledde till den uthuggra Platsen, som på allå sidor ömslötsaf en högstammig skog; några. steg bortom den högsta skogen utbredde sig en sträcka af löpgrafvar och barrikader. Denna plats i skögen tycktes svara mot sjelfva borgtornet i medeltidens riddarslött; män hade der samlat allä krigiska förråder till en strid Ipå Kf och5död: eller ett förtvifladt försvar. Den ordning och det lugn som: rådde der förkunnade. närvaron af iden förnämsta chefen och disciplinen hos en utvald tropp; också I buro största antalet af ide soldater, man såg liggande utsträckta på gräset eller sakta samItalande-utanför huseny den gröna rocks och röda vest, som Var de rojalistiska jäganes uniform; det var denna fruktansvärda kår, hvilken Organiserad under vapenhvilan hade hjeltar leder upptagit: alla det gamla krigets hjeltar. , Sedan ledsagaren och hans båda följesla