Aftonbladet – 31 mars 1852, sida 1

buskar; ett oredigt buller af röster, vapen, fotsteg hördes, oupphörligt under trädenshvalfbågar, ömsom uibristande i rop och skrik; ömsom saktande-sigtillettentonigt doft mummel. : Om man. undantager den vegetation som rådde rundtomkring och landtfolkets drägter, skulle man kunnat taga detta för en oagiöknen, uppfylld ined nomadstammar. och kri-1 are. P Efter en ;half timmas vandring, uppehållen af täta hinder, förkunnade ledsagaren för den blinda gubben att de nu nalkades målet för sin mödosamma färd; med detsamma lemnade han medlersta delen af skogen; der han sade det:ej vore rådligt att gå ett steg:längre, och vek af i en sex eller sju fot bred alle, öfver hvilken nedböjda och sammanflätade grenar bildade ett slags tak; under detta samwanhängande hvalf inträngde knappast skymningens halfdager; den tystnad, som rådde i denna privilegierade del af skogen, vållade ett ändå mera hemskt intryck genom den hastiga öfvergången till mörker. Den blinde kände sin följeslagerskas hand darra. v Hvad vill detta säga? sade han med sakta röst, under det ledsagaren gick några steg före Idem.Hvad: är: det för intryck du erfar nu Ipå en stund?a . Sergeant,, svarade den unga flickan med llika sänkning i rösten, jag är så yr i hufvuI det och det .qväljer mig så fasligt. Fördömdt intryck!s återtog gubben. Inga I dumheter! Håll dig tapper och tryck armbiägen i venstra sidan, min gosse! Föreställ dig latt den här fula lunden är för oss, såsom man förr i verlden uttryckte sig, ärans tempel:n Ja, ärdns, sergeant. ; Och minnets, min vän: vill du att ditt namn skall lysa i historien med gyllene bokstäfver, eller bara stå der som en odugling rätt och slätt, se det är just frågan?x .