Aftonbladet – 30 mars 1852, sida 3

mig (ur det svärmodiga, men fasta ögat blickade medvetandet af snille) och utan att blifva presenterad för mig räckte han mig sin hand med en dristigt välvillig ätbörd. Och ur meditationen: le Desespoir, som just då utkommit i Paris, reciterade han för mig näsra strofer med fulltonig, kraftig stämma. Derefter aämnde han mig vid namn. Jag var stolt att höra mina toner från dens mun, som med sina fyllde mitt och Europas öra. Vispräkade med hvarandra. Han anförtrodde mig, att hans sublima verk visserligen på italienska teatrarne betaltes med enthusiasm, men icke voro tillräckliga att underhålla honom och hans moder. Jag bad honom gå till London och Paris. Frän denna medelpunkt ; konstnärsverlden skulle hans namn klarare äterljudsa till den yttersta ändan af Italien. Olyckligtvis lyssnade han till mitt räd. Jag skall evigt förebrå mig detta räd: jag hade öfvertalat honom att offra sig ät barbarerna. Väl fann han der sin lycka, väl eröfrade hans geni der folkgunsten: men han gaf mähända der ät sitt geni en falsk riktning, i det han nödgades att söka behage fransmännens mer dråmatiska, än musikaliska smak. Hafvets tummel vid. Neapel, fiskrarne vid Sörrento eller Gaöta, de unga flickorna på öarne och herdarne på kustbergen, baddande; sig i skenet af Medelbafvets sol — de sjunga helt atnorlunda än Seinens vågor, än gatsmutsen i Paris och det eviga töcknet i Dozdon; Trädet rycktes från sin rot, fjäriln frän sin sol, geniet från sin naturliga, nationella grund. Mitt räd, derpä tviflar jag icke, har bragt tonernas verld en förlust af mänga ljufva och herrliga melodier. Rossini har, liksom näktergalen, upphört att sjunga i sin sommar. I sjelfva fullheten af sin kraft och ära har han afträdt frän skädeplatsen. Men hvem kar säga; huru måvdga steg han änna hade attstiga uppit? Det är någonting vekt, men äfven vekligt-egoistiskt i en så tidig hvila. Guds instrument bör spela så länge tills det brister; icke det sjelf, utan blott den gudomliga mästaren kan säga: det är nog! För närvarande lefver Rossini lycklig, rik och obekymrad i Bologna: mina fötter öfverspolas ännu af ormaände vågor, beröra. ännu ständigt dammet på lefnadsvägen! ; Om: han-en gäng läser dessa rader, mätte han dä erinra sig den unga fremlingen i bertiginnans af Alba salong och mottaga der fortfarande hyllning, som jag bringar vär tids älskligaste geni. — PHItAretE CnHasies, hvars mångäriga studier och förträffliga arbeten ötver Englands litteratur doch förhällanden äro allmänt bekanta, ärnar nu emigrera från Paris och nedsätta sig i Boston, för att der undervisa i franska litteraturen. — -FRANsKA FEMPROCENTS-FONDERNA. För närvarånde, dä, genom femprocents-räntans nedsättning till fyra och en half :procent, de franska femprocentsfonderna kunna anses upphöra att existera, torde det ej vara utan intresse att kasta en blick tillbaka på de vexlingar i priset äå dessa fonder, som under den förflutna delen af detta århundrade inträffat, och iakttagandet häraf kan vara så mycket merl lärorikt, som det är allmänt bekant i huru intimt förhällande kursen ä statspapper stär till hela den poli tiska ställningen. Den högsta kursen ä 59,-räntan under Napoleons regering var 93,40, under loppet af är 1807, och den lägsta kursen under samma är var 70,15. De följande åren visade ett successivt fal lande. 1813 var högsta kurser 80,20 och den lägsta 47,50. Efter omstörtningarne 1814 och 1815 finnz vi högsta priset under loppet af 1816 vara 64,40, så att innehafvarne af statspapper i medeltal erhölio, beräknadt efter detta ärs pris, inemot 8!V, procent ä sina penningar. — Derifrän till 1822 visade medelpriset för hvarje är ett oafbrutet stigande. 1822 varierade det mellan 95, och 83,25. Interventionen i Spanien och de stormiga debatterna i kamrarne under loppet af 1823 sänkte äter priset, så att det detta är varierade mellan 93,63, och 75,50. I Februari 1824 steg femprocentsräntan för första gängen till pari. Hr de Villele framlade då genast ett förslag om räntans nedsättning, hvilket gick igenom i deputeradekammaren, mem förkastädes af pärerna. Med en obetydlig modifikation framlades det änyo och gick au igenom i bäda kamrarne. Men ingenting tillgjordes af regeringen. Ocksä var det före 1830 endast under tvenne är (1828 och 1829) som priset nägra mänader icke föll under pari. — Vid Juli-revolutionens utbrott-stod 5?,-räntan öfver pari. I April 1831 noterades den 74,15. Orsaken härtill var fruktan för en allmän resning i Vendåe och Bretagne. Derefter fortgick stigandet temligen jemnt till Mars 1844, då det höga priset af 126,23 uppnäddes, Under kriser: 1847 föll räntan till 113,35, och dagen före Februari-s revolutionens utbrott är 1848 stod den på 116,55. I April 1848 föll den till 50 fr., säledeslägre än nägonsin alltsedan 1814. — 1849 verierade den mellar 96,65 och 74,40. — 1850 mellan 97,63 och 86,60: och det var först efter händelserna i December 1851 som den änyo stigit öfver paris; men dock endast 4 å 5 francs. Ett anmärkningsvärdt förhällandå är, att om man utdantager det inflytande som utötvades al 1848 ärs händelser, 84 bar priset ä de fränska fonderna de sednare åren haft betydligt mera stadga ärvt. tillförene. Detta härrör sannolikt till icke ringa. del deraf, att stora belopp deraf öfvergätt i mindre innehafvares bänder och mängfaldigat antalet af personer som ständigt vilja sälja och köpa, utan att tagai be;raktande nägra andra konsiderationer än deras egen beqvämlighet, Genom den nu anbefallda räntenedsättningen anses uppkomma en besparing för stater wf circa 15 millioner frånes. — GLASPALATSER 1 miniatur. börja nu uppföras vid landtegendomar, för att tjena till fåhus. En landtbrukare i Wales har: gjort. början dermed och pästär att korna trifvas. längt bättre i en sädan boning, som dessutom erbjuder den fördelen, att insidorna kunna anvärdas säsom drifhus. Man kan säunda få se de skönaste vindrufvor-hänga rundt omkring bäsen. ; — MEDEL. MOT. POTATISSIUKAN. . En praktisk landtbrukare i Grebenstein, i närheten af Kassel, tar apptäckt ett sådant medel, grupdadt på femåriga observationer och rön, och beskrifyer på följande sätt nur han gätt tillväga: I medio af Mars breder jag at fröpotäterna en fot bög på ett golf öppet för luf ten, till sättningstiden kommer. : Dessa potäter mäste man under denna tid flitigt skyffla och bortrensz le skämda. Skulle likväl under denna tid frost inräffa, så kan man öfverhölja dem med halm. Selan nu potäterna legat fyra veckor, så blifva de, innan man kastar dem i säckar, noga sorterade och endast sädane tagna till sättning, som äro mjuka och nsjunkna; men de som hafva bibebällit sitt fordna utseende duga alls icke att sätta. Sedan man lagt lem i säck bör man ej dröja med sättningen mer än nögst tre dagar, emedan de eljestogro för mycket. Dessa pä nyssbeskrifna vis behandlade potäter gä till 14 dagar tidigare än de, som tagas direkte ur kälaren.n — RYSSsLAnDS ERÖFRINGAR. År 1848 beräknades redan, att Ryssland pä de sista 64 ären äter vunnit större tillvext, än hela dess europeiska del var före denna tid; att det frän Sverige fått mera, än som äterstär af detta land; att dess andel. af Polen är så stor som Österrike; hvad det bekommit från Turkiet i Europa, uppgår mot -preussiska monarkiens omräde, utom; Rhen-provinserna; och frän samma stat i Asien, lika-mycket, som hela Holland, Belgien; Preussiska Rhen-provinserna och alla smärre tyska staterna tillsammans; hvad det eröfrat från Persien, är upgefär så stort som England; och inkräktningarne Tartariet utgöra en area lika med Europeiska Turkiet, Grekland, Spanien och Italien. På 64 år har let framdragit sina gränsor 850 engelska mil mot Wien, Berlin, Dresden, Munchen och Paris, närmat iem 450 engelska mil till Konstantinopel, -bemäktigat: sig Polens hufvudstad, sedan det förut kommit Stockholm helt nära, hvarifrån det var 300 engelska mil sflägset vid Peter I:s tillträde till regeringen. Sedan