Musik. På hrr Kittlers och Bauers afskedskonsert i gär afton, hvilken egde rum uti hr La Croixs lokal, inträffade samma förhällande som på deras sednaste koåsert, nemligen att ähbörarnes. antal icke var så talrikt som bifallet var allmänt. Ibland de nya stycken, som denna afton förekommo, voro ett slags galopp på en vacker melodi ur Aubers Kronjuveler,, föredragen med vanlig färdighet af hrr Kittler på fjellklavr, samt en potpourri tur Martha, spelad af hr Bauer på munharmonika. Hvad som likväl van mesta bifall var den förut bekanta potpourrin, kallad Webers sista tankar., samt den fina Laurapolkan, hvilka begge stycken hrr K. och B. hade den artigheten att på nägras begäran gifva utöfver hvad programmet lofvade. Hr Bauer lät oss till och med höra nägra Bellmanstoner: det var melodien till Hvila vid denna källa, och när vi hörde den unge tysken bläsa dessa naturfriska toner, utgängna frän det svenska snillet, kommo vi att tänka på huru ofta atländningen äfven i andra grenar af konst och vetande, t. ex. Stephens och Bournonyville m. fl., ur slömskan framdragit många af de rika skatter värt land i den vägen eger, under det att vi sjelfva ofta med begärlighet omfatta mycket utifrån importeradt underhbaltigt gods, om det blott är försedt med -vederbörlig utländsk hallstämpel, —