Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 3

X ! RÅTTEGÅNGS: och POLISSAKER: På rädstufvurättens. fjerde afdelning har afkunnats utslag i målet angående det å Carl, XII:s torg sistlidne.Trettondedag frän skräddaregesällen Enval begängna rän af en rock .och.ett-sparaplys.. Betraf fande Tånet bar ingen bevisning kunnat vinnas, hvär före äkaren Wiberg samt äkaredrängdrna Löfgren och Andersson; hvilka blifvit af Envall angifne för , att bafva begätt rånet, från samma angifvelse frikändes. Emot Envall, som i början af ransaEnihgen, öäktadt han gjordes uppmärksam på vädan åf falsk angifvelse, bestämdt uppgaf äfven Löfgren säsom en af rånårne, men sedermera . förklarade sig, ej -kunna uti Löfgren, igenkänna. någon.af de. personer,. hvilka ränet verkställt, hade Löfgren innan .mälet.afgjordes, yrkat ansvar för: ehemulangifvelse. Sedan :stadsläkafew da Blachet: uti : infordradt utlätande betygat, at Envall ehurw ej behäftåd med nägon egentlig silinesrubbning, dock vore slö till sinä själsförmögenheter, blef Envall på gränd häraf och då af Hans i öfrigt inför rätten ädagalagda, betesnde, antägas mä. ste, att han icke af argt uppsät utan af oförständ mot Löfgren gjort. ifrågavarande beskyllning, derför en dast dömd att böta. 20. daler och att inför rätten göra Löfgren offentlig.afbön. Deremot-hade: mot: alla tre: de: tilltalade -förekommit, att de tillsammans gätt omkring och sökt försälja Envalls förutnämnde rock. Men då emot Löfgrensnekande det icke blifvit fullkomligt ädagalagdt att han afvetat det rocken varit på olofligt sätt ät. kommen, fann rätten Löfgren, i brist af fullständig bevisning, icke eller i denna del af mälet kunna något ansvar ådömas; hvaremot Wiberg och Andersson fälldes att för samma rock stå tjufsrätt. Vid slutet af ransakningen förekom att Wiberg, som töregifvit sig. hafva köpt meranämnde rock af en för honom okänd. person, som uppgifvit sig heta Norberg, bad att få gifva rätten.tillkänna, att en af arrestanterna i-rådstufvuhäktet, efter hvad Wiberg hört omtalas .dernere, erkänt sig vara den som rånat Envall, hvarföre Wiberg anhöll att denne mätte höras innan: målet afgjordes. På tilfrågan af ordföranden om berörde arrestant. ej vore drängen Johansson-eller Lindelöf; hvilken nyssblifvit förvunnen till högsta kroppsplikt och säledes icke hade något att äfventyra vid att pätaga sig äfven fen annans brott, förmälde Wiberg, att ban icke visste hvem den ifrägavarande persofen vore, men att han, om det vore den föresifaa Norberg, nog skulle igenkänna honom. Wiberg dfördes. härefter till häktet för att bland arrestånna utvisa hvem som vore Norberg, och igenkände nom naturligtvis straxt i bemälde Lindelöf, hvilker då uppfördes ock, hörd särskildt; väl förnekade sig hafva begätt nägot rän, men omtalade det han sålt