Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 2

qvarlefvorna af en kappa med kapuchong, hvilken omhöljde hennes anletsdrag, vidriga genom deras på en gång slöa och näsvisa ut? tryck. Gubben framställde för ögat, uti den egha sammansättningen af hans trasor, en smutsig och pittoresk typ af em Klassisk tiggare, ett slägte som förlorar sig i tidernas längd, liksom många: andra; ett koketteri; foftplantadt från mirakelhofvets dagar; Hade med skicklig hand på den gamle tiggarens person hopat ett öfverflöd af trasor utan namn och utan urskiljbara färger. Ett af hans ben syntes styfnadt i knävecket och stödde sig på ett jernbeslaget träben. Till råga på olyckan eller såsom supplement till toiletten var den gamle mannen blind. Solen, som redan sjönk emot horisonten, kantade med guldfransar de dystra fläckarne på en stormbådånde himmel; och skuggorna från de gamla ekarne tilltogo allt mer och mer på de bara fläckarne af marken, då det af ödet vanlottade paret stadnade vid början af en gångstig, hvilken ledde in åt skogen. Oäaktadt skogens närhet och -den långt framskridna timman var hettan qväfvande; ingen vindflägt skakade trädens 1öf; tid efter annan hördes ett doft, uthållande buller genomgå atmosferen och flockar af korpar flydde från ett träd till ett annat, under det de uppstärmde otycksbringande skrik, Jag har varit litet sjönian, jag, en gång i mina dar, sade den trashöljde gubben, och jag kan säga dig, min vackra unge, att vi få en dugtig storm i natt.n Den vackra flickungen, som väl var den