Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 1

huter sednare hördes ett stormande glädjeskri från den midtemot belägna stranden, och chouanerna, hvilka nu besatte esplanaden, kunde deraf sluta att kommendant Hervå var i säkerhet ibland de sina. i Innan ännu Pelven hann sätta sin fot på stranden, föll Francis till hans bröst; de båda unga männen omfamnade hvarandra med vild hänryckning. Efter ett ögonblicks väntan öfvertygades. den lilla republikanska truppen derom, att de hvita, afskräckta genom passagens svårighet, afstodo från att förfölja, och nde sig med snabba steg tvärs öfver ältet. XIL Min far: I sanning, Triss, isg är mycket nöjd med dig. Doktor Slop: Och jag också: Sterne: De borgerliga krigen i vester hade mera än en gång förbryllat den mest skickliga och skarpsinniga militäriska erfarenhet; på rojalistiska sidan fördes kriget till största delen af improviserade befälhafvare, hvilka dag för dag uppfunno en helt och hället ny tåktik, endast lämpad efter lokala omständigheter, efter terrängen, landets seder och manskapets egenheter, ersättande sin brist på erfarenhet genom uppfinningsförmåga och begagnande sig af djerfhet i stället för insigter. Sedan den republikanska armåen efter forcerade marscher väl ankommit till Ploermel, förblef den der sysslolös och orolig, hotande blott en ödemark. Rekognosceringarne i grannskapet hade varit utan resultat. Två eller tre bataljoner