Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 3

ren. Ötverkonstapeln Stålhammar hade lyckats-god villigt erhålla den knif B. medförde. Vid förhöret hans inträde varit olåst. Målet anstir för vittuen: inkallande. oo — Qvinspersonen Charlotta Forsström, hvilken der 16 Januari rymde från Norra korrektionsinrättningen och oaktadt efterspaningar icke kunnat ertappas, greps i natt ä Norrbro. Hon uppgaf sig nu hetsa Mathilda Pettersson och innehade en å detta namr utfärdad orlofssedel. Vid polisförhöret kunde hor lock icke förneka att hon verkligen vore den efter spanade Forsström och uppgaf att hon en längre tic vistats i Upsala oeh roat sig. Betygethade en okänd person skrifvit. Hon skulle nu återföras till korrektionshuset. — Sedan anmäldt blifvit, att sockerbruksarbetarer Andersson, hvilken i Januari månad af verkmästarer Spångberg vid Brunkebergs sockerbruk knuffades : stt kar med varm sockerlage, ännu är ä lasarette qvarliggande och hans tillstånd i följd af brännska lorna ganska betänkligt, sä blef målet i dag frär poliskammaren remitteradt till rådhusrätten. — Fabrikören Lundgren hade uti poliskammarer tilltalat navigationseleverne A. och B. att ä Norrbrq hafva öfverfallit icke allenast honom,utan ett i han: sällskap varande fruntimmer, med sparkningar och aqväden. Vid polisförhöret nekade de tillltalade til angifvelsen, hvaremellertid det upplystes att tvennt deras kamrater Söderberg och Krutmeijer skulle hafv: föröfvat ofoget. I dag frikändes Aspengren och Brauei från ansvar, men Söderberg och Krutmeijer dömde att med ed värja sig från angifvelsen mot dem oel med hvilken edgängs afläggande de erhöllo anstänc till den 1 nästkommande Maj, under hvilken tid de vid vite af 3 rår 16 sk. bko skulle hos sin själasör. jare infinna sig för erhållande af föreställning om edens vigt och betydelse. — Åkaren Johan Svensson stod sistl. onsdag i Po. liskammaren, den gängen dock icke under tilltal föl aägot lagbrott, utan säsom inkallad för att betala ädömde böter. Mannen hade nemligen under loppet af sist lidet är flerfaldiga gänger varit anklagad för hvarjenanda förbrytelser och blifvit fälld till böter, dem han tid efter annan lotvat att liqvidera, ehuru sådant hitintills blifvit uraktlåtet. Vid föregående tillfällen, lå Svensson gjort besök i Poliskammaren, hade han nerendels varit berusad och bullersam, men nu be fanns han nykter och stilla. Han förklarade sig sakna illgäng att gälda de böter, hvarför han häftade, men sade sig benägen att undergå motsvarande fängelsestraff, med vilkor, att han fick göra ifrän sig alltsammans på en gäng,, Till följd här.f uppgjordes mannens syndaregister ned polisen, och befanns han under loppet af sistl. år hafva 9 serskilda gänger blifvit fälld till böter, hvilka voro obetalte. De särskilda förbrytelser, hvarför Svensson blifvit sakfälld, voro: polisbetjenings öfzerfallande i tjensten 1 gäng; — otidighet mot Gem ifvensom mot andra personer 8 gänger; — fylleri 3 sänger; — gatufredsbrott och slag 3 gänger; — oljud i allmänt ställe 3 gånger; — förseelse mot äkarereglementet 1 gäng samt förfallolöst uteblifvande, då han varit till Poliskammaren inkallad, 4 gänger. Hela det ädömda bötesbeloppet uppgick till en summa af 123 rdr 16 sk. bko, som Svensson nu aftjenar med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Gefle. Om myntförfalskaren A. G. Stockselius från Trollriket — hvilket lärer ligga på Wahlbogränsen mot Ockelbo, icke mot Hedesunda, säsom vi förut uppgifvit — hölls en långvarig ransakning, hvarunder det ville synas som den unge mannen från Trollriket just icke är någon trollkarl, utan att han begätt brottet mer tillfölje af dumhet än egentligen elak beräkning. Han erkände det fritt och otvunget och fick redogöra för förloppet vid tillverkningen, för hvars okonstlade manipulationer vi dock anse bäst att ej offentligen redogöra. Måhända förtjenar det att bemärkas, att han uppgaf sig hafva lärt konsten af en skräddare, dä denne berättade att en person i en viss by i Ofvansjö på det sättet gjort mycket penningar. (Det berättades oss ock för en tid sedan att falskt mynt der i socknen varit sedt.) Inför rätten företeddes nu 23 at den tilltalade gjutna falska mynt jemte den redskap han begagnat utom sjelfva formen, den han sade sig redan hafva förstört under föresats att ej göra mera penningar, sannolikt till följe af att en flicka vid Fäbodeslätten, hos hvilken han sökt vexla bort en del af mynten, sagt honom att hon säg att de voro falska. Mälet uppsköts till instundande ordinarie ting.