Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 3

HUSPOSTILLA. Nordisk Eyrkotidning yttrar om denna upplega: Detta arbetes yltfre öfverträffss, såsom bändelsen måste vara med alla rent vetenskapliga eller rent andeli,a verk, vid hvilkas atgifvsnde användes någon omsorg, vida af dess inre värde. i en tid, sådan som denna, då å ena sidan den Lutherska Xyrkan de!s hotas, att genom oapphörliga j mkn ngsförsök uppsväljas af de andra bekänneserna, dels av se sg applöst i oräkneliga sekter, alla åberopande B:beta och Luther — dessa bäskar för krypskyttar — och hvar och en föregifvrande sig bafva den äkta bibliska och Lutherska läran; och då å andra sidan en otalig mängi menniskor bära namn af Lutheraner, under det de hvarken veta eller tro hvad Luthers fära innebåller, utan tvertem på det oförsyn:aste sätt angripa densamma, sä tande på thronen det natarligt högmodiga, i andeiga ting blinda och förmörtsde förnuftet ti I att ransaka och döma öfver trons lärer, samt med förkastande af det Nam :, i hvilket allena är sslighet, i sin uppblåsta egenrättfärdigbet förtrösta på sig sjelfva och sina cgoa gerniogar, hviika dock intet äro — i en sådan tid är det af oändelig vigt, avt af Luthers arbeten atgifvas så många som möjigt. Om en predikosamling, med så korta, men inn hållsrika predikningar, som den ifrågavarande, kunde man vänta och boppas, at den skulle blifva flitigt läst både af dem som A2fva och af dem som föregifva sig hafva oadt om tiden. Och för sådane vilja vi just anbafalla denna Huspostillan. Är deras inre menniska död, bär skola de få känna en kraftig fläkt af det ifgifvande Ordet. Äro de förslappade till håg och sinne, här erbjudes dem en ny väckelse och uppmuntran. Äro de inne på rgerningsrättfärdighetens väg, Luther kan lära dem att tro. Har deras andelighet tagit en faisk riktning, han kan återföra dem till enfaldigbeten i Christo. Äro de sjuka eller eljest ur stånd att länge sysselsätta sig med läsning och begrundande sf Guds Ord, här finna de i korthet hvad till lif och gudaktighet tjenarn, En frisk och ljuflig viod blåser här, såsom allestädes i Luthers rosengård. Språket är ädelt och manligt, meningarna korta och bestämda. Önskligt vore, att denna bok biefvespridd, som bon förtjenar det, AU hon i en ny upplaga kunnat utgilras, torde gifva anledning till den förmodan, att hon med begärlighet efterfrågats, och attdenlefvande Christendomen således af henna skördat någon tilivext. Postillan är försedd med predikniogar, utom på de ven iga Sönoch Högtidsdagar (stundom 9:ne på samma dag) äfven på Apostiadagarna. Trenne förord och Luth:rs lefverne i korthet utsöra arbelets inledniog och framör Tilelbladet är den korsfästes bild i stålstick, Öfversättaren yittar i Förordet: jag har sjelf blifvit både undervisad och uppbyggd; jag önskar, att andra blifva det af samma arbete, och ville derföre göra det tillgängligt till nytta och salighet för de fromma i landena och äfven tiil vägledning för unga prester och studerande, som egna sig åt Församlingens tjenst, Här, liksom i andra Luikers arbeten, skola äfren lärare och de, som ämna blifva det, alltid finna riklig och grundlig un: dervisning i vår heliga troslära och en stadig föda för sina agna och åhörares själar, som hungra och törsta eftor ljus, tröst och kraft. Att boken äfven med välvilja emottagits af Stiflsstyrelserna, derom vittnar nedanstärnde utdrag ur Hernösands Monsistorii Cirkulärer AF 395 d. 2 Nov, 1243. 8 4. — — — — Derjemte sår Konsistoriom fästa Ven. Cleri uppmärksambet på Luthers Hus-Postilla, som en afstirtets presterskap med omsorg och skicklighet öfrersstt och hvaraf fen andra, öfversedda och tillökta upplagan detta år uttommit i Fablun från Hudhorss Boktryckerin