Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 2

Platsen för detta oförutsedda anfall hade blifvit vald med stor urskiljning. Det var den högsta punkten kolonnen hade att passera; längre fram på något afstånd, stängdes vägen af en mörk rörlig massa, som liken ström nedstigit från bergshöjden; på samma gång förkunnade ett doft buller, liknande svallet af hafsvågor, att höjden fortvarande besattes af en ansenlig styrka. Republikanerne ansågo sig förlorade om de gingo ett steg tillbaka, under hotelsen af denna dubbla fiendtliga linie, Hervås första tanke var att marchera framåt och med bajonetten bana sig väg genom den lefvande barrikad, som. stängde passagen för dem, men han besinnade att han skulle kanske förlora minst en tredjedel af gitt folk innan han hunnit dit, under den mördande elden från bergshöjden, och befallningen blef ej gifven. På motsatta sidan om skogen utbredde vägen sig uti en halfcirkel, bildad genom ett utspringande klippstycke af ungefär trettio fots höjd, lodrätt stupande ner emot strömmen. På denna lilla udde stodo några lummiga träd och en mängd törniga buskar som förenade gina skuggor med nattens. I detta ogenomträngliga mörker hade grenadiererna i största oordning funnit-en tillflykt i första förskräckelsen. Med afgrunden bakom sig och instufvade på denna lilla fläck, midtemot en osynlig fiende, stodo de der tigande, Löjtnant Francis, sade Hervå tillräckligt högt för att bli hörd af soldaterne, jag återtager befälet., . Godt,, muralade Bruidoux, Det gör mig stort nöje. Det är visst ej min mening att vilja såra min löjtnant, som är en beundransvärd dugtig gosse; men här behöfs det en riktig man, om någonsin.s Hervå befalde sina soldater att formera trenne led, midt emot bergskulten; sedan närmade