Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 1

armar och burit henne på en soffa, bredvid hvilken Bellah stod. Innan han lemnaderummet fäste han en blick på fröken Kergant liksom anbefallande henne sin arma förkrosgade syster; sedan gick han att återförena sig med Francis, hvilken hade samlat allt mänskapet i förstugan. Kado ville ej öfvergifva sin husbonde utan följde godvilligt detachementet utom slottet, tillika med de trenne andra fångarne. Under det att soldaterne kastade broplankorna ned i vattengrafven, bad Francis Fleur-de-Lys att gifva sig sitt hedersord på att ej försöka undkomma genom flykten, hvarpå Fleur-de-Lys svarade skrattande, att han tvertom skulle uppbjuda all sin förmåga för ett sådant ändamål. Så mycket värre, min herre, återtog Frane:s; ni tvingar mig derigenom till en sträng vaksamhet... En dubbel rad af grenadierer slöt sig genast på begge sidor om fångarne, och som ytterligare försigtighetsmätt lemnades hvar och en af dem under speciel tillsyn af hvar sin soldat, hvilken erböll de strängaste befallningar. Efter dessa anordningar gafs signal till uppbrott, och kolonnen tågade upp för alldgen. öjtnant Francis, litet stolt i sitt hjerta öfver den lyckliga utgången af sin expedition och lugnad till största delen i afseende på den oro den kosat honom, började marschen med raska steg, inandades med lättadt bröst den friska nattluften och slog ikrin sig i buskarne med sin värjklinga. MHervå, insvept i sin kappa, närmade sig honom med lugnare steg, Efteren half timmes förlopp, kom man till stranden af en liten flod som flöt från öster till vester, och till venster om den väg detachementet följde, Om jag ej misstager mig, Hervå,, sade Franeis, brytande tystnaden, som han började