Aftonbladet – 26 mars 1852, sida 2

Rn AR RA VN deaux till presidenten adresserad not, i hvilken fyratio prelater skola hafva instämt, och hvari de framställa sina betänkligheter mot den nya organisationen af undervisningsväsendet. Ett dekret rörande hederslegionen har utkommit, utgörande hufvudsakligen en sammanfattning af de äldre stadgarne rörande denna institution. Kursen å statspapper noterades den 17 dennes: 5-procents 100,55; — 4Y,-proc. 100,75; 3-proc. 69,95. ENGLAND. I öfverhuset interpellerades den 15 ministeren af lord Beaumont, huruvida den ville göra återinförandet af spanmålstullen till hufvudsak i sin politik, och anmärkte att en längre ovissbet kunde hafva svåra följder. Grefve Derby svarade att han icke insåge faran af att låta frågan hvila några månader. En appell till landet måste ske så snart de kuranta ärenderna blifvit undangjorda; men ingen uppfordring, ingen kränkning som man tillfogade honom, skulle förmå honom att göra denna appell förr än det allmänna bästa tilläte det. Markisen af Clanricarde uppfordrade ministern att afgifva bestämdare förklaringar eller också upplösa parlamentet; deri instämde lord Grey och lord Harrowby, men alla bemödanden strandade att öfvervinna lord Derbys hemlighetsfulla tystnad och huset upplöstes utan att hafva blifvit det minsta klokare på regeringens afsigter. i Samma dag intogo de nyvalda ministrarne, Christopher, DIsraeli, sir John Trollope, Napier, Whitside och lord Lennox sina platser i underhuset. M:r J. Wilson frågade kolonialministern om han tänkte åter införa difterentialtullen på socker, hvarpå sir J. Pakington svarade att regeringen icke skulle förebringa frågan i det nuvarande, parlamentet; och att. den icke: tänkte att lägga något hinder i vägen för den den 5 Juli detta år inträdande ytterligare nedsättningen i sockertullen. Hr DIsraeli förklarade att det ej var regeringens afsigt att återinföra skatten -på stenkol. Derpå framträdde m:r Villiers med sin fråga, hvad parti regeringen ämnade taga i afseende på spanmålstullen. Detta var ingen abstrakt fråga; den angick den sociala ställningen och landets politik i allmänhet. Landet ville veta hvad de dunkla fraser som ministeren fällt i ämnet ville säga; han handlade i denna sak icke af systematisk oppositionsgrundsats eller af partiintressen. Han afsåg icke att bringa regeringen i förlägenhet; ville den främja landets väl, måtte den gerna för honom förblifva i besittning af makten. Emellertid borde den ej draga 1 betänkande att öppet och ärligt framlägga sin politik. Grefve Derby hade genom sin opposition mot sir Robert Peel, medan han var medlem af Peelska kabinettet, ådragit sig ett dyrt ansvar. Han hade förut.ej skytt att uttala sin öfvertygelse, och ännu förliden Maj hade han sagt att han blott väntade på lägenhet, och att han när tiden. var inne skulle ropa: Upp garden, gripen dem! (Skratt och bifall.) Nu var landet nyfiket och berättigadt att höra hvad den ädle lorden hade i sinnet. I afseende på resultaterna af spanmålslagarnes afskaffande behöfde han blott erinra att landets handelsrörelse, välfärd och statsinkomster ökat sig, oaktadt skatterna blifvit årligen nedsatta med 5 millioner, och att de fattigare klassernas välfärd särdeles blifvit främjad genom upphäfvandet af brödets beskattning. Och detta gäller ej blott städernas utan äfven och lika mycket landsbygdens befolkning. Ingen ärlig .man skulle neka till riktigheten af detta påstående. Handelsdepartementets officiella berättelser gåfvo derom ett slående vittnesbörd. Men att landets intressen också i andra afseenden icke gått tillbaka under fribandelssystemet, visade sig af skeppsfartens tillväxt, som var en följd af navigationslagarnes upphäfvande. I afseende på det föregitvande att kolonierna skulle vinna på återinförandet af differentialtullen på sockret, så voro sjelfva protektionisterna i detta fall ej eniga, och lord G. Bentinck bland andra hade påstått att icke återinförandet af differentialtullen, utan endast återupprättandet af slafveriet skulle kunna rädda kolonierna. Han ville derföre ställa den frågan till skattkammarkanslern, om regeringen ärnade föreslå en skyddstull. på spanmål, och öfverhufvud uppfordra honom, att så framlägga ministerens grundsatser i afseende på kommerciell och fiskalisk lagstiftnirg, att landet deröfver kunde fatta ett klart och bestämdt omdöme. Hr DIsraeli svarade härpå, att han icke kunde fullständigt gå uppmaningen till mötes, att frihandelsfrågan först kunde ordnas af det nya parlamentet, att, alldenstund huset så bestämdt satt sig emot skyddstullen, han icke ärnade ånyo lägga denna fråga inför det närvarande huset, utan i allmänhet inskränka sina åtgärder till att i möjligaste måtto lindra de olägenheter som frihandeln medfört för de åkerbrukande klasserna. De öfriga åtgärder han ernade genomdrifva, innan parlamentet upplöstes, voro utom upprorsakten och en bill om finansstaten, först en bill om indragandet af S:t Albans representationsrätt, och fördelning-af de fyra platser; som (med inberäkning af de två för Sudbury) härigenom blefvo lediga, på andra städer; vidare ett förslag till reform af den allmänt öfverklagade kanslirätten, och för det tredje några åtgärder i afseende på försvaret; . Derpå utmanade han den omkring lörd John Russell sig bildande oppositionen att uttala hvad den hade i sinnet att företaga sig. Derefter talade lord Russell, mr Herries, sir J. Graham och lord Palmerston. Man anmärkte det oriktiga deri, att ministeören genom faktiös opposition hade upplöst det förra kabinettet och nu sjelf ville regera ad calendas grecas, utan att genast upplösa parlamentet. Hvarje försök att bringa ministören. till, närmare uttalande af sina afsigter misslyckades. En bill till fastställande af utgifterna för maos antogs efter en lindrig opposition af mr ume.