Aftonbladet – 26 mars 1852, sida 2

— I Öresundsposten berättas ett exempel af oegennytta och omtänksamhet om mindre väl lottade medmenniskor, hvilket tordå förtjena att behjertas och tagas till efterföljd af andra. En insändare omtalar nemligen, att egarne. af -Engeltofta, på det att de fattigare i orten icke mätte i denna bekymmersamma tid sakna bröd, icke blott upphört med all bränvinsbränning, utan äfven uppköpt spanmäl, för att dermed hjelpa de behöfvande,. — Helsingborgstidningarne berätta att den mördade handskmakare-gesällen Betgs baneman nu blifvit upptäckt. Det är en 22-årig bonddräng från Jönköpiogs län, vid nämna Nils Pehrsson och redan straffad för andra resan: stöld, som, försedd med, falskt betyg om god frejd, påträffat Berg, hvilkea var stadd på resa till Laholm. Berg hade lagt sig att sofva vid vägen, medan Nils Pehrsson lotvat vaka; men emellertid hade denne fattat en sten och slagit honom dermed i hufvudet, och dä Berg rusade upp, hade Nils Pehrsson: ytterligare tilldelat honom ett slag, så att han dött, hvarefter Nils Pehrsson tagit hans plånbok, hvilken innehöll 298 rdr rgs. Af dessa pennin: gar hade han sedermera gifvit 40 rdr ät husmannen Carl Petter Pettersson i Mardahl, som för dessa penningar köpt en häst, med hvilken han skjutsade Nils Pehrssön till Helsingborg. Här hade de begge tagit in hos häradsvallackaren. Lundgren, hvilken fattade misstanka till sina gäster och för stadsfiskalen anmälte att den ene af dem syntes hafva särdeles godt om penningar. Vid anstäldt polisförhör erkände sig Nils Pehrsson hafva mördat Berg samt tillgripit hans penningar, af hvilka han förskingrat 103 rdr och bland annat gifvit 15 rdr ät en fattig resande gesäll. Mördaren och hans skjutsare häktades genast och äro af förde till länshäktet.