kännare ocm mananda Snatt, INCA ImMaAKUICUOS UMNRIJVIP, gjorde sin religion till statens, och dä vore det slut med bäde religionsoch politisk frihet. Lätom oss kasta en blick omkring oss i Europa. Tillåter päfven religionsfrihet? Tillåtes den i Spanien? Ryssland — finnes der väl egentlig religionsfribet, då makten otillbörligt gynnar den törberrskande grekiskt-katolska läran? Fär den t sk-katolska läran vara oantastad i Tyskland? I hvilka händer har Frank rike uteslutande lagt läroverkens angelägenheter? Om säledes andra europeiska nationer beskylla Sserige för intolerans, så tror jag de skåda grandet i sin broders, men icke bjelken i sitt eget öga. Lät äfven vara att ätskilliga utländska hof bitsändt representanter af olika religionsbekävnare och att me ningen dermed kunde vara att förmå oss emottaga jesuiter och katoliker i vart sköte, sä böra vi akta oss att bita på den kroken, för att icke blifva fjellade af den infernaliska statskonst, som nästan uteslutande uppbäres af jesuiterna och andra obscurantismens trogna verktyg. I Jag medger gerna att svensken icke är fanatisk; men jag vill dermed ieke hafva sagt att det katolska proselytmakeriet gillas hos oss; ty den som yttrar dylikt, mäste vara stockdöf för den allmänna rösten, eller ock tala emot bättre vetande. Så länge päfvemakten i det sydliga Europa trotsigt höjer sitt bufvud, mä dejonet i Norder, likasom fordom, under Gustaf Adolfs dagar, beskydda den Protestantiska kyrkan. Vi hafve ej. velat vägra plats ät ofvänstående, men vi mäste dervid erinra tvenne saker. Först har insändaren säsom exempel för sin sats endast anfört sä dana Europeiska länder, der den politiska fribeten är mer eller mindre undertryckt. Vårt fädernesland har ingen skyldighet att taga exempel på intolerans af Ryssland eller Kyrkostaten. Vi vilja heldre citera det vackra exempel på tolerans mot protestanter hvar. med Sardinska regeringen föregätt de öofriga katolska staterna. För det andra mäste vi erinra, att vi lika litet omhulda katolicismen som nsgot särskildt -separatistiskt parti inom vår egen bekännelse, och vi afsky jesuitismens stämplingar fullt ut lika sä mycket som insändaren. Vi anse baptisten Nilssons och ka toliken Nilssons landsförvisving vara lika stora skamfläckar för vär religiösa lagstiftning; vi ämna ej heller försvara eller ens urskulda sådana borgerliga oordningar, som möjligen begäs under religionens täckmantel. -Deremot hafva vi den tillförsigt till Protestantismens inneboende lifskraft, att den kan umbära de skyddslagar hvarmed statsmakten omgärdat densamma, och de flesta protestantiska länders erfarenhet har ovedersägligt bevisat att det sedliga och religiösa lifvet endast kan vinnas på tolerans och humanitet i den kyrkliga lagstiftningen. —— ! (Insändt.) Då vid det sammanträde, hvartill hr doktor Pettersson sistl. lördag hade kallat hufvudstadens skol-! män, en af de närvarande lärarne framställde den frågan, huruvida icke det redan är 1849 för nästföljande är beslutade, men bäde 1850 och 1841 inställ-! da, allmänna svenska läraremötet nu skulle komma ; att hällas innevarande är, yttrade doktor Pettersson, i att detta ieke kunde ske, dels emedan han sjelf skulle komma att denna sommar resa bort, dels emedan det. vore lämpligare att uppskjuta mötet till nästkom::; mande är, då äfven riksdag inträftade, och då man: dessutom borde kutina antaga, att den för närvarande: innu ofullbordade skolregleringen skulle vara mera fulländad. Som detta yttrande afätskilliga deltagare läraremötet blifvit uppfattadt icke blott säsom ett attryck af hr doktorns enskilda äsigt, utan säsom betecknande ett redan af bestyrelsen för. läraremötet (i. hvilken hr doktorn är ordförande) fattadt beslut om mötets inställande äfven detta är, anhäller insändaren att få fästa uppmärksamheten på det förhastade och oriktiga i en sädan uppfattning. ; Insändaren anser tillräckligt att anföra en enda omständighet säsom tillfyllest bevisande, att ett sädant beslut af bestyrelsen omöjligen nu kan vara fattadt. Denna omständighet är helt enkelt den, att bestyrelsen ännu icke är bildad. Enligt de af det allmänna däraremötet antagna stadgarne skall nemli: sen bestyrelsen utgöras af tvenne ordförande, en se-! sreterare och en skattmästare. De bäda ordförande itses af det föregående mötet, likasom äfvenledes venne suppleanter för dem. Sekreterare och skatt: mästare utses deremot af de bädz ordförande. Vid: nötet 1849 -ätervaldes hr statsrädet Genberg och dokor Pettersson till förste och andre ordföravde äfven för let blifvande nya mötet. Dessa utsägo, sedan det: första mötets sekreterare och skattmästare, rektor Svedbom och lektor Rabe, hade undaubedt sig fortarandet af deras befattningar för det nya mötet, : ektor Söderlind till sekreterare och dävarande semivarieföreständaren Schmidt till skattmästare, hvarigesom--bestyrelsen för en tid blef fulltalig. Då hr: Schmidt likväl inom kort såsom utnämnd kyrkoberde ! lyttade ifrän Stockbolm, upphörde han: i-ochmed : letsamma att vara ledamot af bestyrelsen, och ännu var icke veterligen nägon fjerde ledamot blitvit i: ans ställe af de erdförande Utsgdd. Men så länge letta icke skett, kan bestyrelsen euligt insändarens isigt icke anses för beslutmessig, och bör aldraminst kunna utan lärarnes hörande ytterligare tillmata sig j h rättighet, som icke ens enligt stadgarne tillkomI ner bestyrelsen, den att efter bebag inställa eller inpu längre uppskjuta sammavkallandet åf det redan ir 1849 för det nästföljande äret beslutade nya mötet. I insändaren tror sig således redan häruti hafva till! ackligt skäl för den förmodan, att hr doktor Petters--! on vid sammanträdet i gymnasium sistl. lördag enlast uttryckt sin enskilda asigt och icke nägot af be! tyrelsen änpu fattadt beslut. SKR Om de skäl, som hr doktorn. anförde för sin äsigt ;m olämpligheten af mötets hällande i är, kunde ät. ! killigt sägas. Ins. inskränker sig till den erivran, tt ehuru stor förlust det utan tvifeel vore förlärarenötet att nödgas dervid sakna doktor Petterssons upplysta och lifvande ordförandeskap, särdeles dä äfren statsrädet Genberg längesedan lärer bafva afsagt ! ig all befattning med mötet eller dess -bestyrelse, j 1849 ärs möte likväl redan har sörjt för de ordinarie ! rdförandes ersättande genom suppleanter i händelse i uf de förres förfall; dä mötet för detta ändamäl ut! äg doktor Wallin och lektor Rabe, och att stadgarne lessutom bestämma, huruledes, om äfven suppleant kulle afgä, de ordförande då ega att sjelfva utse en I y i hans ställe. TInosändaren kan för sin del icke! nose, att läraremötet har nägot med riksdagen att kaffa, eller att dess sammankallande. skulle i nägon nåt böra bero af den sednares sammanträde, om ej nöjligen så till vida att bådas samtidiga inträftande! ör tädvikas, Josändaren känner ej, hvad grund i löktor Pettersson kan hafva för den förboppningen, ; utt skolreförmen skulle vara mera fulländad nästa är, : in den för härvarände kan anses vara; men han är ifvertygad, att de fleste deltagarne iläraremötet skola i; ika med honom anse, att lärarne och den offentliga 7 mdesvisningens vänner hafva ämnen och anledningar , 10g till samräd, oberoende såväl af riksdagen som af len mer eller mindre fulländade skolordningen och j öperegleringen, och att de skäl, som tala för mötets vällande i är, äro vida öfvervägande dem, som möjigen kunna anföras emot, J Dä det emellertid redan lider på tiden, att en in-! judning snart borde utfärdas, om mötet skall komma ill. ständ före midsömmar, bör man hoppas, att det j kan dröja länge, innan bestyrelsen gör sig fulltändig och . fattar ett beslut, och att detta beslut: öljaktligen snart blir offentliggjordt. Deltagare i det första allmänna svenska läraremötet. (Iosändt.) Till svar ä gjorda förfrågningar få underteckjade härmedelst äran tillkänvagifva, att statdrängsmkan Fredman jemte sina fem barn äro numera till !elsan temligen äterställda, samt att deras mest trycande nöd är för ögonblicket afhulpev: Vär önskan