Ämnar ni föreskrifva mig mina skyldigheter, min herre?, utropade Pelven. Min herre ! sade löjtnanten med en ton af smärtsam förvåning. Francis! ja, ja... jag har orätt, tusen gånger orätt, det är sannty, återtog: Hervå med utomordentlig rörelse; ,vår pligt ligger här klar, obestridlig i.dagen ... men. buru vill ni att jag, jag, skall läna min hand till ett. sådant våld, kanhända blodigt: emot hvem? emot min faders vän, emot min barndomg: beskyddare! Att jag skall gå och öfverfalla denna gubbe i samma boning, hvarest han gå länge. faderligt. hyst mig? Det är omöjligt, Francis! Och dessa fruntimmer, skulle jag ifven låta arrestera dem? Och denne unga man, hvem han nu än må vara, tillhör det mig att öfverlempa honom åt rättvisan? Nej, allt detta är afskyvärdt, omöjligt, jag upprepar det ännu en gång... och, med fara för mitt eget lif, skall jag hvarken sjelf göra det eller töla att någon annan. .-.) ,Jag hoppas,, återtog Francis, ;kunra förmå eratt med mindre ovilja öfverväga nödvändigheten af vår ställning. Generalen har förutsett att detta fall kunde inträffa, om jag råkade er vid Kergant; hans instruktioner förekomma edra skrupler; Ian bar först och främst föreskrifvit mig att ej fängsla någon af fruntimren; hvad hr de Kergantbeträffar, som hans namn ännu ej är offentligen komprometteradt uti de fiendtliga handlingar hvarigenom traktaterna brutits, så ger generalen honom tillåtelse att obehindrad resa till England. Ni ser, att då vi begagna oss af de verkliga fördelar lyckan unnat ocs, äro vi längt ifrån att vilja verkligt skada herr de Kergant, endast hindra honom frin sit rusa vill sitt förderf; ty detta förtviftade krig mäste ovilkorligen endera dagen upje!uka honom och bans anhöngare.s