Gif dig, hvem helst du må vara!. hördes en kort och befallande stämma yttra. Francis! utropade Pelven. sHervål!svarade den lille löjtnanten, i det han sänkte värjan och fattade sin väns hand, .Hervå! Gud vare Jofvad! Jag hoppades ej få återse dig lefvande. Francis! upprepade Hervå med den vttersta förvåning, vhvad vill allt detta säga? Hvarifrån kommer ni? Huru har ni kunnat?... Hvilka bar ni der? Det är vi andrav, svarade en grof röst, nera oförskräckta bussar. Colbri och jag, hvilka komma att söka vår befälhafvare eller döden, allt för den moraliska effektens skull., Åh, min gamle Bruidoux! återtog Hervå; du tror då ej att jag varit en förrädare, du? xNej, vid min ära! Och dessutom hafva vi ju allesammans låtit lura oss på den der skottskan. Det är endast Colibri som har ett förunderligt väderkorn för sin ålder. Men i himlens namn, Francis!s aforöt Hervå, huru har ni kunnat följa mig så i hälarne och komma ända hit?... Hvar är armåen . . . hvar är generalen? . . . sLängre bort än jag skulle vilja. Men innan vi tala om annat, säg mig huru långt ni kommit i ert företag: har ni varit inne i slottet? : Zz Jag har varit der inne och jag har funnit alla dem jag sökte. I öfrigt har jag totalt och grymt misslyckats. Fråga mig ej vidare. Och nu måste du förtälja mig hvad som passerat hos er under min frånvaro, ty ännu vet jag ej rött om jag kan lyckönska mig till detta möte. 7 ; Francis tog Hervå något afsides och berättade honom, att ännu samma nalt Hervå lem? nade dem, hade republikanska armåen ombytt stälving : hufvudstyrkan var förlagd i Ploermel; trenne bataljoner, till bvilka Hervå hörde,