-— -— SST RR nn och bataljer, sedan satte han sig på andra sidan häcken, och tvenne stora tårar rullade: utför hans kinder. Efter några minuter, offrade åt bittra öfverlöggningar, reste sig den unge mannen och j höjde dristigt sin panna, liksom ville han trotsande utmana ödet. Olyckan har åtminstone den fördelen med sig, att den borttager hvarje möjlighet för tvekan mellan hopp och fruk. tan, som försvaga själen, Åt hvilket håll; Hervå än förde sina tankar, möttes de endast af bitterhet, af hinder, af ett slags omöjighet att längre kunna lefva. I samma stund som såväl det förflutna som det tillkommande var förbi för honom, voro också alla drömmar om en. ädel verksamhet, om återgifna tjenster, om förvärfvad ära, alla dessa manliga tröstekällor, i hvilka en man kan hoppas glömska för en onyttig svaghet och ett försmådt hjertas lugn, förlorade för honom. Tvärtemot allt förutseende hade hans däraktiga företag hvarken räddat hans kärlek eller hans heder; det hade endast lemnat honom lifvet öfrigt. Ensam, uti detta fiendtliga land, hvilket hopp stod väl honom öfrigt, att genom en lysande handling återvinna de sinas aktning? Hvart bän skulle han gå, lika misstänkt uti det ena; som det andra partiets ögon? Under hvilket! tält eller i hvilken hydda finna skydd ens; för en enda natt och hvila för sitt hufvud, hemfallet åt de tvänne krigshärarnes hämnd? Förlorad i dessa oändliga reflexioner hade! den unge mannen, under sin omedvetna van-! dring, kommit till slutet af den längst bort: från slottet belägna alleen, då hang öra hastigt träffades af det taktmessiga bullret utaf) en militärisk marsch; Innan han. ännu hunnit! sätta sig i försvarstillstånd, såg han sig omgifven af bajonetter och kände: en Värjspets. mot silt bröst.