största förvirring; hvad skall det blifva af er? s.. hvad vill ni? ... hvad skall jag säga åt min far? ;Säg honom att jag kommit hit som spion; belasta mig med hvad anklagelse som helst; det qvittar mig lika: er mun kan hädanefter ej vidare fläöcka någons rykte. Farvält, Som Hervå utsagt dessa :ord undanstötte han sakta den hand som krampaktigt fasthöll hans, och aflägsnade sig med skyndsamma steg, under det att den unga flickan alldeles utom sig af förtvifian föll på knä vid stenen, med sitt utslagna här och bröstet häfdt af snyftningar, liknande en skyddsökande vid ett af forntidens altaren. d XL Da syntes mig i drömmen, under en sorgt lig skepnad. Jag fruktade an något ondt sku!lo hända dig och jag har skyndat åt komma LA FONTAINE, DE BÅDA VÄNNERNA. Pelven skyndade bort och kom öfver en utskärning i löpgrafven ut på den. äng, som låg närmast trädgården, samt gick in-uti den dystra allden genom grinden. vid hvilken hans häst ännu stod bunden. Det stackars djuret, bortglömdt under så många omvexlande sinnesrörelser, lät höra ett svagt gnäggande då det igenkände sin herre, och utsträckte sitt matta. hufvud för att erhålla en smeknping. Det finnes visst ingen menniska, hvars lif ej i knat en af dessa stunder, utmärkta af förräderi och otacksamhet, dä ett tillgifvenhetsbevis från den mest underordnade varelse genomträvger vår själ och låter oss ännu lifligare känna tyngden af vår öfvergifpa belägenhet. — När vårt bjerta redan är fullt, behöfs det ej mycket för att det skall öfverväldigas af känslor. Hervå mumlade några orediga ord, och strök smekande med handen sin gamla följeslagare i så många faror