Aftonbladet – 23 mars 1852, sida 3

AVSMIVE SV vt tJ RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. I gär förekom å rädstufvurättens fjerde afdelnin; en emot förre kronoarbetskarlen Engström gjord an gifvelse att hafva skrifvit ett falskt betyg, det Eng ström, som nyligen frigifvits från Rindön och nu va ute för att skaffa sig försvar, dä han en dag af polis konstaplar tillfrågats om namn och bostad, för den förevisat under uppgift att han vore skomakare. Son betyget likväl befanns utfärdadt för skomakaren Johar Joseph Hultgren, och poliskonstaplarne på förhand kände Engströms namn, bade denne genast blifvi inmanad i häkte. — Engström förklarade nu, att han som hvarken kunde skrifva eller läsa skrifvet, hitta ifrågavarande betyg, det han, eburu han haft sin: rätta betyg, neml. afskedsoch prestbetyg frän Rindör i fickan, likväl kommit på det infallet att förevisa för konstaplarne, hvilka han ansett sig icke vara skyldig nägon särdeles uppriktighet. — Det förut omnämda mälet angående jernbärarne Lindqvist, Jansson och Sjöqvist förevar i gär änyo vid rädstufvurättens 3:e afdelning, dervid: ätskilliga vittnen hördes och intygade att Lindqvist, då han jemte sinå kamrater, uppä budskickning från krogföreständerskan, inkommit pä krogen n:o 1:vid Nedra Slussgatan för ait afstyra slagsmäl emellan nägra sjömän, hade han med fästet af sin medbafda sabel stött eller huggit sjömännen Ölsson oah Bergström i bufvudet, så att sör deraf töppkommit. Lindqvist dömdes härför att böta 2 rdr 32 sk. samt att till Olsson ock Bergström utgifva säsom ersättning 4 rår till den hvardera, hvarförutan honom älades att ersätta 2:v4 vittnen för deras inställelse. Jernbärarne Janssor och Sjöqvist blefvo deremot från allt ansvar i målet frikände. — Vid samma afdelning förevar i går ett mäl, angående häktade qvinspersonen Lovisa Söderbom, mot bvilken skräddarelärlingen O. angifvit, att sedan har den 7 i denna mänad på aftonen träffat för honom då okända S. ute på gatan och medföljt hånne hem till hennes vid Träsket belägne bostad och.der uppehållit sig nägon stund, hvarunder han lagt ifrän sig sin rock, bade, dä han velat aflägsna sig, S. vägrat att utlemna rocken, utan med väld qvarhällit den, 5: att O. mäst i skjortärmarne begifva sig hem till sin bostad vid Stora Nygatan; och hade S. derefter pantsatt rocken. 5. nekade till angifvelsen och pästod att Os vid tillföllet varit så öfverlastad, att han icke vetat hvad han gjort, samt att han vid bortgäende: från S., henne ovetande, lagtrocken i förstugan, der bon päföljde dag fann den liggande. För vittnent hörande uppsköts målet till nästa måndag. — Hattmakareåldermannen C.J. Lorentz hade till poliskammaren ingifvit en anmälan, att till hans kunskap kommit att handlanden Robert Magnus Lind, som har sia salubod uti huset n:o 62 vid Hornsgatan, sistl. December möänad af misstänkt person inköpt en del af ett större kopparrör, äfvensom dertill hörande kran af metall, och då hr Lorentz förmodade att det köpta kopparröret tillhört det betydliga parti koppar som från hans badbassin, belägen vid gamla Norrbro, blifvit bortstulet, så var Lind i dag uppkallad tili polisförhör. Poliskommissarien Jonsson anmälde att han i sällskap med hr Lorentz infunnit sig uti Linds bostad och frågat honom om han inköpt nägot kopparrör, men Lind hade härtill nekat, äfvensom att på Ladugärdslandet hafva förhyrt ett magasin för upplag af diverse inköpta persedlar. Slutligen då Jonsson hotade med häktningsätgärd, hade Lind erkänt att han uti garfvaren Holmbergs ä öfra Grefgatan belägne egendom förhyrt ett magasin för upplag af diverse gods. Lind hade då ätföljt Jonsson och Lorentz dit, då en mängd nedsmält tenn m. m, blifvit anträffadt, äfvensom ätskilliga klädesstycken; men Lind förnekade att hafva inköpt nägot kopparrör. Uppmanad nu af hr polismästaren Stråhle att uppriktigt erkänna om han inköpt nägot kopparrör, svarade Lind: pä heder och tro hr polismästare har jag icke köpt nägot,. Qvinspersonen Carolina Gustafva Malmgren och arbetskarlen Carl Adam Sjögren förklarade sig dock med sin saligbetsed kunna intyga att Lind för 1 rdr 27 sk. rgs köpt röret och kranen af en person,som genom-sin rädsla under transaktionen tydligen visat att han sälde misstänkt gods. Efter den fremmande karlens bortgäng hade Lind yttrat till Malmgren som förut förestätt hans s. k. lumpbod: ser pi hvad det gör att man är här sjelf, pu har jag förtjent på denna lilla handel minst 10 rdr. Kommissarien Jonsson framställde nu om icke Lind bade flere upplagsmagasin för misstänkt gods, hvarefter L. medgaf att han vid Tullportsgatan uti den 5. k. länga raden hade en bod; som tillhörde handlanden Boseus, emedan B. nyligen köpt allt derstädes befintligt gods af L. : Kommissarien Jonsson anmärkte att Boseus endast vore dräng hos Lind och hvilket äfven intygades af vittnena. Nu af hr polismästaren ytterligare åtspord att bestämdt uppgifva om han icke hade ännu flera magasiner, svarade Lind bestämdt nej. Kommissarien Jonsson anmälde derefter att Lind, paktadt han i sin egendom vid Hornsgatan har 3:ne nagasiner att disponera, hade förhyrt ytterligare ett, semligen i Mäster Samuelsgränd. Lind syntes nu nelt förlägen, helst br polismästaren allvarligen föreställde honom, att hans förnekande gäfve sannolikhet it angifvelsen. Lind erkände dä, att han i Mäster! Samuelsgränd hade en klädmäkleribod till försäljning! vf åtskilliga varor. Lind uppgaf, att han förut varit oende vid egendomen Lennersta å Wermdön. Se-! lan Jonsson uppgifvit, ati det misstänkta gods, bvariland kaffebalar m. m., Som hos Lind funnos i för-! rar, vore betydligt, så uppsköts ransakningen tills om : Fredag, då Lind vid -hemtningsäfventyr bör sig ininna. Hos kommissarien Jonsson, boende i Maria 3runnsgränd, kan upplysning om godset erhållas. I — Urmakaregesällen Ludvig Emanuel Kahl ver i! lag uti poliskammaren tilltalad att hafva från sin nästare, urfabrikören Laurån, tillgripit en mängd ferktyger, äfvensom, efter förfärdigande af falsk nycel, hafva ur hr L:s cehiffonier tillgrivit en större