Aftonbladet – 22 mars 1852, sida 2

öfrigt förmådde göra på hennes känslor, var liksom skenbarligen bländad af denna förtrollande makt; Hervå kunde till och med uti den unga flickans ögon läsa en slags passionerad beundran, hviket genast uppväckte alla bans tvifvel och bans fordna vrede. Då han ihågkom det verkliga ändamålet med sin resa till Kergant, anklagade han sig sjelf för det han ännu ej öfvergifvit sin antagna roll, och för det han längre än som fordrades bibehållit sin mask. Han närmade sig ledigt sin fruktansvärda rival, och, begagnande ett ögonblick då denne teg, yttrade han: Min herre, skulle det väl tillåtas mig att få tala några ord med er, innan jag går att binda mig vid den sak ni så väl representerar? Jag år visserligen ej i den ställning att jag kan sätta ett pris på mina tjenster; men så väl för er som för min egen tillfredsställelse, jag tilligger äfven för min heder, är det nödvändigt att ni får ett klart begrepp om mina tänkesätt. Jag tror jag ej bedragit mig min herre, om jag tillskrifver er hela den makt som behöfs, för att utan vädjan afgöra allt hvad som rör mIg. Den unga rojalistens genomträngande blick hade ej ett ögonblick uppbört att uppmärksamt studera Heryvås ansigte under det han uttalade dessa ord, och ett sällsamt leende sväfvade öfver hans löppar, då han svarade: Jag är till er tjenst, herr de Pelven, och ni förekommer endast mina egna önskningar . .. Aftonen är vacker, tror jag. -.skulle kanske en promenad i trädgården vara er läglig? ... Vi kunna då ostörda få språkas vid. Hervå bugade sig. Men, min Gud! min bästa värd, återtog Fleur-de-Lys, i det han vände sig till markis de Kergant, skall herr de Pelven väl behandlas som en fånge ibland 088? Jag märker nu först att han ej bär värja: det är för en