ende, breda skuldror och klotformigt hufvud, och hvars nedfällda skjortkrage lät ögat skåda en herkulisk hals ... Men ni skall förlåta Georg denna samvetssak, hoppas jag, när ni får se honom på stridsfältet, jag är fullt öfvertygad derom. vUrsäkta, herr grefven, inföll Georg i det han slog till ett gapskratt, men det gällde att rädda oss alla, och dessutom gör ju ett knytnäfslag ingenting, det kan ej vara någet vanhedrande deri. Jag vill ej säga att det vanhedrat mign, svarade Hervå, men det har gjort mig mycket ondt. Jag förmodar att ni, herr Georg, också varen -bland. de der damerna som tvättade lakan samma natt uti Groachdalen? Tillåts det mig att fråga er, utan fara attanseg näsvis, . hvad. som kunde vara egentliga. skälet till en sådan maskerad, hvilken öfrigt var rätt angenäm? Åh! tala inte om den saken! inföll Fleur-deLys; Bretagnarne äro ett så dugtigt follk att det ibland går till. galenskap! De ville blott helsa mig välkommen genom detta gyckel, som kostade dem så mycket besvär,. Och kunde jag kanske äfven få veta, br Georg,, återtog Herve, genom hvilket trolleri ni kunnat ostraffadt trotsa vår gevärseld? Åh! min herre svarade Georg, ndet var derför att mina gossar äro så viga i kroppen, ser nil Jag har vant dem att störta sig emot artillerielden, på det sättet att de stundtals kasta sig raklänga till marken för att låta laddningen passera... Ni har sjelf varit i tilfälle att bedöma deras skicklighet., Som den oförskräckte partigängaren yttrat dessa ord, reste fröken de Kergant sig från bordet; hon tog den arm Fleur-de-Lys bjöd henne, och alla gästerna följde dem in uti en angränsande salong, prydd med en mängd familjeporträtter.