sunde .lika hänförande tala. till fruntimmer som till krigare. Naturligtvis kunde, det. ej fela att äfven denna präktiga medalj hade tvenne sidor: en in observatör skulle studsat just för glansen af så många egenskaper och så många ytliga företräden, hvilka nästan kunde inge tvifvel, om der egentligen fanns någonting på djupet. Det tycktes falla sig en hvar naturligare att erkänna denna unga mannen för sin herskare än att tänka sig honom som vän. Hervå kunde. ej betvinga en lätt darrning, då han hörde sitt namn nämnas af den. som var föremålet för hans begärliga uppmöärksamhet, och hvilken vi hädanefter vilja kalla med namnet Fleur de Lys. r Herr de Pelven,, sade han i det han höjde sitt glas, tillåter ni mig att jag dricker ett glas för den lyckliga händelse, som förskaffar oss den af oss alla högt skattade fördelen, att få räkna er i värt lag? Min herre, svarade Hervg, bemödande sig att småle, som jag ej bedrar mig alltför mycket, är det er man har att tacka derför, om ens någon tacksägelse kan sättas i frågar, Min Gud! min grefvex, återtog Fleur-deLys med en skarpt accentueradton, antingen bedrar jag mig allt för mycket, eller ock förlåter pj mig icke, att jag helt naturligt en gång jagit mig friheten att er ovetande begagna mig af ert bistånd och er hjelpv. På min ära, min herre, svarade Hervå muntert, jag tillstår att jag ännu har på mitt samvete ett visst dråpslag..Som Gudskelof! jag inte har på mitt samvete, Georg; jag ber er min vän, återfordra mm edra lagliga rättigheter . . . Jag vill ej att er knytnäfve. skall skilja hr de Pelven och Mig ... Der ser ni den som gifvit er dråpslaget, min kära grefve, i det han visade Hervå på en ung man med bondaktigt utse